Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De smalare filmernas mänsklighet

Annons

Det amerikanska företaget Netflix, som hyr ut dvd-filmer per postorder, utlyste en tävling för två år sedan. Netflix ville förbättra sin webbplats, eller närmare bestämt systemet som hanterar kundernas betygssättning av de filmer de sett och sedan rekommenderar andra filmer. Du vet, systemet som säger "gillar du Wallander kanske du också skulle uppskatta Beck".

Den här typen av rekommendationer har visat sig vara väldigt lönsamma för företag som Netflix. Ett väl fungerande rekommendationssystem gör helt enkelt att kunderna hyr fler filmer. Och i det påhittade exemplet ovan fungerar det väl okej. Att någon som gillar en svensk polisfilm förmodligen vill se en annan svensk polisfilm låter rimligt. Men det finns svårare kopplingar och gott om utrymme för förbättring. Så Netflix utlyste som sagt en tävling där alla och envar uppmanades att försöka förbättra rekommendationssystemet med tio procent. Belöningen: En miljon dollar.

Ingen har ännu lyckats.

Tidningen New York Times skriver om förbättringsproblemet som systemutvecklarna har kopplat till en rad independentfilmer, till exempel Napoleon Dynamite (2004). Napoleon Dynamite blev något av en kultfilm och väldigt populär på Netflix, men det har visat sig vara oerhört svårt att avgöra vad människor kommer att tycka om den.

Systemets algoritmer klarar att gissa kundernas åsikter om bredare och mer rättframma filmer, som till exempel Dödligt vapen (1987), men för en film som Napoleon Dynamite blir resultatet ofta missvisande.

Skälet är att Napoleon Dynamite är en ganska märklig film som polariserar sin publik. Antingen älskar man den, eller så hatar man den. Och mycket riktigt så är många av filmens omdömen på Netflix antingen topp eller botten – ett av fem eller fem av fem. Systemet kan alltså inte hantera alltför spretiga resultat, när filmer inte kan sorteras in i tydliga Wallander-kategorier och när vi människor visar oss vara mångfacetterade varelser som inte bara levererar fyrkantiga och förutsägbara omdömen.

I framtiden, när vi i ännu högre än i dag grad reducerats till målgrupper, kunder och siffror, kommer kanske de smalare filmerna att vara det sista beviset för vår mänsklighet. Att vi till skillnad från alla algoritmer och maskiner är helt oförutsägbara och omöjliga att kategorisera till hundra procent. Att vi är människor.

Tack för det, Napoleon Dynamite.

I kväll ser jag Himmel över Berlin av Wim Wenders, en del av SVT:s serie om sex filmer av den tyske regissören. Himmel över Berlin handlar om änglarna Damiel och Cassiel som osynliga går omkring och lyssnar på berlinarnas tankar. SVT2 klockan 22.30.

Annons