Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

De som vi älskar ska få största biten av kakan

I går kväll satt jag på ett nätverksevent och till höger om mig satt en man, han presenterade sig och när han talade om att han var far till en 13-årig dotter såg jag på honom att han hade ett lätt förtvivlat, men ändå sådär fint bekymmersamt och kärleksfullt ansiktsuttryck. Jag kände igen ansiktsuttrycket, jag hade sett det hos min egen far, inte allt för ofta, men ibland kunde uttrycket dyka upp när vi syskon var lite besvärliga.

Utan att blinka så sa jag direkt och med glimten i ögat till mannen; du får inte glömma att din dotter älskar dig även när det kan verka som annat.

Vi började båda skratta och han tackade mig innerligt för att jag påminde honom då humöret där hemma kunde variera lite beroende på veckodag, väderlek, årstid och klockslag. Det slog mig ganska snabbt att det är de vi älskar som får stå ut med det mesta.

Jag kan knappt räkna upp de otaliga gånger som man släppt lös den inre snickersdemonen för att magen inte fått i sig mat. Och tyvärr tar det för lång tid innan vettet återkommer och situationen kan inte räddas upp.

Vi alla kan drabbas av en dålig dag, men inte går vi runt på gatan och blir förbannade på första bästa fotgängare, utan oftast är det dem som vi räknar med ska finnas där i ur och skur som får stå ut med det hela.

En fantastisk maträtt smakar inte lika bra om man inte delar med sig av den, en vacker utsikt är inte lika fager om man inte kan se den med den man älskar, ett gott skratt är aldrig lika minnesvärt om man inte får skratta i kör med andra. Delad glädje är som sagt dubbel glädje.

De allmänna normerna och de artighetsrekvisit som finns där ute i vardagen är en självklarhet men när man kommer hem och slappnar av tillåter man sig att vila ifrån dem. Vi vet att vi skulle förlåta dem vi älskar om de har en dålig stund så vi tar lite för givet att det ska vara samma sak åt andra hållet. Oftast är det också så att i en trygg miljö är det okej att inte vara sitt starkaste jag, det är okej att för en liten stund blotta sina brister och vila ifrån samhällets press om hur man bör vara och vila i kärlekens famn.

Som liten kanske jag har lyckats byta ut min systers femkrona mot två enkronor med argumentet att hon får två stycken mot en. Vi skrattar åt det i dag och trots att vi varit jobbiga mot varandra betvivlar vi inte vår ömsesidiga kärlek. Min mor har säkert fått ett och annat grått hår på köpet.

De som vi älskar vet med all säkerhet att de är älskade, men det tål att understrykas att de vi älskar borde rent logiskt vara de som får ta del av vårt bästa jag mest av alla och inte tvärtom. Det skadar inte att påminna våra nära om hur mycket de betyder för oss, trots att de med all sannolikhet redan vet om det.

Sanaz Tarlani

ST-krönikör och jurist med Sundsvallsrötter. Lever efter tron att vågar man inte satsa på grund av rädslan att förlora kan man heller inte vinna.

Mejl: info@sanazjuristfirma.se