Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

DEBATT: Catrin Eliasson (L): Mammas sista år i livet fick mig att inse bristerna i äldreomsorgen

Min mammas sista år i livet fick mig att inse stora brister i äldreomsorgen. Pandemin har öppnat ögonen för många fler om de stora brister som finns inom både det kommunala och det regionala sjukvårdsansvaret.

Min mamma, som under två år nekades plats på servicehus, blev gradvis fysiskt sämre och isoleringen i det egna boendet gjorde henne nedstämd. Den två och en halv sidor långa medicinlistan hade ingen läkare gått igenom på länge och de statiner (mot höga blodfetter) som hon inte längre behövde, gav henne led och muskelvärk och därmed höjdes kortisonet mot reumatismen.

Mamma blev benskör och fick brott på lårbenshalsen. Vid ett antal tillfällen så fick mamma läggas in på sjukhus för att ”vätskas upp” med dropp. När hon blev svårare sjuk så fick hon till slut komma på kommunal korttidsvård.

Trots att hon var svårt sjuk så blommade hon upp genom den gemenskap hon fick känna med andra äldre. Som Inga i tv-programmet ”4-åringar på äldreboende” sa, "nu vill jag leva till jag blir 100".

Det permanenta beslutet om plats på äldreboende kom dock samma dag som mamma gick bort. Jag hade önskat att min mammas behov skulle ha tillgodogjorts tidigare. Jag hade önskat att samverkan mellan kommun och region hade fungerat mycket bättre. Tyvärr fick jag erfara att äldre multisjuka inte är prioriterade inom den regionala sjukvården och kommunen har inte den medicinska kompetensen.

Under Ädelreformen på tidigt 90-tal tappades det medicinska ansvaret för äldre bort. Kommunerna som skulle överta ansvaret fick inte med sig kompetensen. Fokus blev bort från sjukhemmen och dess institutionella miljö till ett så ”normalt” boende som möjligt, men med ålder kommer krämpor och sjukdomar och ansvaret för sjukvården måste vara tydligt.

Att bli äldre i Sundsvall ska kännas tryggt. Därför vill jag och liberalerna att den medicinska kompetensen höjs inom kommunen. Låt kommunerna anställa läkare, både för personliga bedömningar och för läkemedelsgenomgångar.

Kompetensen ska vara på den nivån att dropp och syrgas kan sättas inom den kommunala sjukvården. En omsorgstagare ska inte träffa 15 olika personer under en vecka, hemtjänsten ska arbeta i mindre team runt en omsorgstagare. Varje äldre omsorgstagare i hemtjänst ska ha en fast omsorgskontakt som ansvarar även för kontakten med anhöriga.

Se till att få fart på byggandet av trygghetsboenden och för guds skull se till att begreppet ”skälig levnadsnivå” försvinner ur lagstiftningen runt äldre, eller åtminstone slutar tillämpas inom Sundsvall kommun.

Att satsa på äldreomsorgen handlar inte bara om att bygga nya äldreboenden i kommunal regi som majoriteten slår sig för bröstet över, det handlar om att ha en vision för hur framtidens äldreomsorg ska se ut ur omsorgstagarens perspektiv oavsett om det bedrivs i kommunal eller privat regi.

Det är trots det vår kommun är, en organisation för service till medborgaren och inte organisation som ser till sitt eget bästa.

Catrin Eliasson (L), ledamot i kommunfullmäktige Sundsvalls kommun

■■ Följ ST Debatt på Facebook

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel