Vi pratar dagligen om vår miljö och vad viktigt det är att vi skapar en god framtid för våra barn. Samtidigt hör man om kris i skolorna där eleverna tagit över klassrummet. Där man låter mobbare vara kvar och den mobbade får byta skola.
Barn behöver tydliga ramar och för att bli goda samhällsmedborgare behöver någon lära dem vad som är rätt och fel. Om det tror jag vi alla är rörande ense om.
Vem som ska lära barnen hur man blir en god samhällsmedborgare är främst deras vårdnadshavare. I detta bör beaktas att barnen vistas en stor del av dagen inom pedagogisk verksamhet. Därmed sagt anser jag personligen att de vuxna som arbetar där har en betydande roll för barnen när de ska lära sig att skilja på rätt och fel.
För ett antal år sedan spelade min dotter in hur det låter på en lektion i klassrummet. Det man hör är en kaosartad ljudnivå och det står klart att i den miljön kan man inte tillgodogöra sig någon kunskap. När frågan tas upp med ansvarig lärare, tas beslutet att flytta de "duktiga" eleverna till tyst rum.
Signalen är tydlig. Om du tar ansvar för dina studier så får du flytta på dig och bedriva självstudier i tyst rum. Vidare accepteras därigenom det dåliga beteendet från de elever som inte vill ta ansvar för sin framtid.
Nu, flera år senare kommer lillebror hem varje dag med huvudvärk från förskolan. Han säger att han tycker att ljudnivån är för hög. Jag kan bara instämma i hans bedömning. Tar upp problemet med en pedagog på förskolan. Till svar blir att han kan gå och lägga sig i ett tyst rum.
Min sammanfattning av den pedagogiska verksamheten är att det saknas ett moget ledarskap där man tar ansvar för att forma goda samhällsmedborgare.
Vilken framtid väntar dessa barn och vad är det för signaler vi vuxna ger genom vårt agerande eller oförmåga att agera?
Katarina
■■ Följ ST Debatt på Facebook
