Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Diskriminering har gamla anor

En rimlig definition på begreppet diskriminering är en ordning, där det finns gräddfiler för vissa och vägar med inlagda hinder för andra.

Annons

                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                    

Könsdiskriminering kan vara ett exempel. I de fall då kvinnor diskrimineras i förhållande till män, är det männen som har gräddfiler under det att det är kvinnorna, som skall ta sig fram på vägar med inlagda hinder. Etnisk diskriminering och rasdiskriminering kan definieras på motsvarande sätt. Tidigare fanns i Sverige bördsdiskriminering, där till exempel adelsmän hade lättare att ta sig fram än ofrälse.

Nyligen (2015) publicerade Mikael Holmqvist boken Djursholm. Sveriges ledarsamhälle, där han ställde ett i Sverige nytt begrepp, konsekrering, mot meritokrati. Han menar att människor, som finns i vissa sociala sammanhang, vad gäller föräldrar, föräldrars vänner etcetera ofta har lättare att ta sig fram än andra sakligt sett bättre förberedda människor (vad gäller utbildning och erfarenheter) men utan kontakterna. Några har framhållit att konsekrering inte är enbart av ondo. Gentemot detta har Holmqvist hävdat att de negativa verkningarna är betydligt större och allvarligare än de positiva.

Det kan ändå vara intressant att undersöka vad som har hänt historiskt, när det förekommit diskriminering i högre eller lägre grad. Det finns faktiskt forskningsresultat att berätta om.

I några fall har det lämnats starka belägg för att män tilldelats gräddfiler under det att kvinnor hänvisats till hinderbanor. Historiskt har det funnits till och med lagregler, där viss härkomst inneburit gräddfil under det att annan härkomst inneburit hinderbana. Nyligen har publicerats böcker och artiklar, där konsekrering ställs mot meritokrati även i nutida Sverige. Därutöver finns, vad som på norska betecknas som trynetillegg respektive trynefradrag, belöning av ja-sägande respektive bestraffning av visselblåsare etcetera.

Förvisso kom legalt fullständig jämställdhet mellan könen mycket sent under 1900-talet. Å andra sidan hade gifta kvinnor och änkor ofta en stark ställning redan under vikingatiden. Från tidig medeltid var änkor till och med formellt myndiga, vilket var viktigt, när företag skulle drivas/ledas efter den manlige ledarens död. Majorskan på Ekeby i Gösta Berlings saga är en litterär spegling av detta förhållande. En doktorsavhandling i Ekonomisk historia av Anita Lignell Du Rietz (2009) visar att kvinnor ofta har lyckats vara framgångsrika ledare för företag inom gruvnäringen, järn- och stålproduktion, handel etcetera.

Peter Englund disputerade 1989 på avhandlingen Det hotade huset. Adliga föreställningar om samhället under stormaktstiden. Under denna tid etablerades en ordning med fyra stånd, där adeln fick en mycket stark ställning, vad gäller behörighet till höga ämbeten, politiskt makt etcetera. Ordningen skulle också styra hur människor fördelades mellan olika sorters sysselsättningar med utgångspunkt från vilket stånd familjerna tillhörde (respektive avsaknad av ståndstillhörighet). Efterhand lyckades icke adliga på olika sätt få tillträde till ämbeten, som tidigare förbehållits adelsmän. Det sista steget mot det moderna samhället togs härvidlag, när ståndsriksdagen ersattes av tvåkammarriksdagen 1866.

Av Englunds avhandling framgår att både adelsmän och icke adliga redan under stormaktstiden kunde äga och leda en del större företag. En del av de icke adliga blev adlade.

Läs mer kulturdebatt: Språkförbistring i samhällsdebatten

Under hela den tid, som vi diskuterar, pågick en utveckling av vetenskap, konst och företagsamhet. Sådant brukar medföra klassresor. Människor, som kommer från andra familjer än de etablerade, gör i en del fall så viktiga insatser att de blir omöjliga att ignorera och där man (ibland motvilligt) måste visa erkänsla. Det finns emellertid också exempel på att människor väljer den grå excellensens arbetssätt och övertalar människor med mer framträdande samhällsställning att framföra förslagen. I sin skrift om 1766 års tryckfrihetsförordning (utgiven 2015) hävdar Jonas Nordin att Anders Chydenius använde detta tillvägagångssätt vid några tillfällen, samt att han gärna själv ville framhålla just detta.

I fallet Chydenius blir också det politiska spänningsförhållandet mellan den adel, som håller på att förlora sin gynnade särställning och framträngandet av andra grupper tydligt. Uppenbarligen kände Riddarhusets lantmarskalk Ture Gustaf Rudbeck stark irritation över att bevittna denna finländske kaplans (dvs komministers) inflytande. När det i maj 1766 blev klart att Chydenius hade tjuvstartat med att handla i enlighet med den tryckfrihetsförordning, som var på väg att gå igenom, fick och tog lantmarskalken sin chans. Med Vilhelm Mobergs formulering från pjäsen Domaren hade Rudbeck lyckats finna ett brott till en brottsling. Efter ett antal turer blev Chydenius avstängd från riksdagarna flera år framöver och kunde sedan avvisas trots starkt stöd från prästerskapet i Finland.

Läs mer: Bildning och intellektuell redbarhet

I fallet Chydenius var det inte någon kvinna, som verkade genom man/män. Prostens (den tidigare kaplanens) systersonsondotter, Fredrika Tengström, gift med Johan Ludvig Runeberg blev dock exempel på kvinna verkande genom man. Hon gifte sig med Runeberg 1831 och den nya familjen bodde i Helsingfors fram till 1837. Runeberg lyckades inte bli professor vid Helsingfors universitet och sökte/fick därför en lektorstjänst vid Borgå gymnasium.

Fredrika betecknade tiden i Helsingfors som den intellektuellt mest stimulerande i hennes liv. Hon fick delta i Lördagssällskapets träffar, där unga studenter och akademiker utbytte åsikter. Fredrika hjälpte sin man att redigera Helsingfors Morgonblad. Bland annat översatte hon intressanta artiklar ur utländska tidskrifter. Ofta var hennes insats mer betydelsefull än makens, eftersom han också var fullt sysselsatt med andra uppgifter. Fråga är om inte flytten till Borgå innebar ett större avbräck för Fredrika än för Johan Ludvig.