Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

DEBATT: Djurägare ansvariga för djurens hälsa – vem ansvarar för människan när hälsan sviktar?

Regionens politik tycks gå ut på att göra allt för att inbilla de sjuka att de är inbillade sjuka, så antalet vårdtillfällen ska bli färre och att man därigenom "sparar" pengar på att dra ner på vårdplatser och möjlighet att träffa läkare.

Istället blir vården dyrare, då förebyggande vård och tidiga insatser i form av planerad vård och undersökningar får stryka på foten för "brandsläckning" när dessa i början ofta ganska enkelt behandlingsbara sjukdomar och tillstånd blivit livshotande.

Detta på grund av snedfördelad budget från regionen och, tycks det, en rädsla för att ha någon som helst överkapacitet. Med en liten överkapacitet skulle köerna bli mycket kortare samt att det skulle finnas en beredskap för eventuella större händelser, såsom olyckor eller epidemier. Det blir köer med en alltför slimmad personalstyrka.

Undersökningar som skulle ge svar direkt görs inte för att de kostar för mycket. Istället görs diffusa undersökningar som är billigare och kanske inte visar tumören eller skadan och behandling fördröjs eller uteblir. Om man är gammal, ska man ha tur att bli inlagd när man är sjuk, för hemskickning trots långvariga och allvarliga symtom verkar vara legio.

I djurskyddslagen står i stort att man ska skydda djuren mot lidande genom att snarast tillkalla veterinär om de visar symtom på sjukdom eller har skadat sig och sedan snarast behandla. Tänk om samma lag skulle gälla människan (utom avsnittet om avlivning, fast det är ju det som redan sker långsamt då tidiga åtgärder fördröjs eller utesluts).

Djurägare är direkt ansvariga för djurens hälsa om den sviktar – vem är direkt ansvarig för människans hälsa när den sviktar?

På grund av alla misslyckanden och den sviktande vården, mycket på grund av bristande budgetmedel för just vård och därmed ökat lidande för befolkningen, kanske det är dags att införa politikeransvar eftersom de risk- och konsekvensanalyser som görs tycks lämnas utan utan att någon hänsyn tas.

När väl besluten är tagna och verksamheten gått i stöpet, människor lidit eller/och dött, verkar det ryckas på axlarna och vårdpersonalen får skulden för att inte vara effektiv eller skicklig nog. Att det blir budgetunderskott är naturligtvis också vårdpersonalen fel, aldrig politikernas som faktiskt fördelat snett från början.

Lex Sarah och lex Maria skulle inte behövas ifall vården fungerade. Inte heller IVO skulle behövas av samma skäl, fast de ger väl bara rekommendationer.

Hur illa måste det vara för att konsekvenserna ska bli tvingande? För stora enheter blir till kolosser där administrationen tar nästan hela kakan och den egentliga verksamhet som ska bedrivas får skulor. Nej, man kan inte föda 5 000 med två fiskar och fem bröd, det var nog hungerhallucinationer – och precis där befinner sig vården i dag!

Anhörig som ledsnat

■■ Följ ST Debatt på Facebook

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel