Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

DEBATT: Försäkringskassans beslut saboterar kurs i smärtrehabilitering – deltagare tvingas jobba trots behandlingsplan på heltid

Öppet brev till Försäkringskassan i Västernorrland.

Vi är deltagare i rehabiliteringskursen smärtrehab, MMR2, vid Sundsvalls sjukhus. Det är en kurs för de som levt länge med smärta, av olika ursprung. Kursen är förlagt vid Sundsvalls sjukhus under sex veckor, därefter följer en tillämpningsperiod på hemmaplan, också sex veckor lång.

I Västernorrland är kursen komprimerad till tre dagar på plats på Sundsvalls sjukhus, då upptagningsområdet är hela länet/regionen och det kan vara svårt för många att vara hemifrån hela veckan.

I Stockholmsregionen är kursen lagd över fem dagar och försäkringskassan betalar ut förebyggande sjukpenning för alla dagar. Samma har gällt i Västernorrland tidigare, eftersom delar av kursinnehållet görs individuellt, på hemmaplan. Det handlar om läsning, planering, träning i olika former. Återhämtning är ett ledord i denna kurs, och mycket viktigt för resultatet och även något de flesta deltagarna behöver lära sig att ge plats för i sin vardag.

Sedan 2018 har försäkringskassan i Västernorrland bestämt sig för en ny tillämpning av reglerna kring ersättningen vid rehabilitering. Reglerna i sig har alltså inte ändrats, men man har ändå valt genomföra en förändring som innebär kraftiga konsekvenser för effektiviteten av rehabiliteringen och för de berörda deltagarnas ekonomi och möjlighet att delta i rehabilitering.

Å ena sidan har Försäkringskassan godkänt behandlingsplanen, där det tydligt framgår att rehabiliteringen är på heltid – men å andra sidan beviljas förebyggande sjukpenning endast för tre av veckans fem kursdagar. Det innebär att de kursdeltagare som har ett arbete måste arbeta för sin inkomst torsdag och fredag (i vissa fall nätter och helger) – alltså varken hinner eller orkar man med det man ska göra med rehabiliteringen. När ska man hinna med återhämtning när man både måste arbeta och träna, motionera och studera? Och kanske hinna med familjen en stund då och då..?

Som villkoren i praktiken ser ut idag är det svårt att tro att försäkringskassan tycker att rehabilitering är viktigt. Antingen tackar man nu nej av rädsla att rasera sin hälsa eller gör ett gott försök – och riskerar att vara i sämre skick efter avslutad kurs. Ofta ställs också direkta krav från försäkringskassan och arbetsgivare att man ska delta i rehabilitering. Samtidigt som man puffar framåt fäller man alltså krokben för människor.

MMR2 är ett väl beprövat och fungerande koncept och en verksamhet som man nu helt enkelt saboterar för att spara några kronor på kort sikt. Vi blir upplysta (som alltid) om att vi ”alltid kan överklaga beslut vi inte är nöjda med”. Visst kan vi det. Om vi postar en överklagan idag, når vi förvaltningsrätten om ungefär två år. Tycker ni att vi ska vänta i två år med rehabiliteringen? Under tiden kommer människor i kläm. Beslut om nya tillämpningar fattas till synes hals över huvud, utan minsta konsekvensanalys.

Det är för sent för oss. Men för alla som kommer efter oss behöver vi ta kampen så de får en kvalitativ och givande rehabilitering, samt att MMR2 får fortsätta sin fina verksamhet.

Tänk om – tänk rätt. Gör om – gör rätt.

Susanne Nygren Verbeij, Örnsköldsvik

Björn Edlund, Seltjärn

Bibz Westling, Matfors

Peter Bengtsson, Njurunda

Lisa Andersson, Sundsvall

Marie-Louise Wahlroos, Timrå

Catrine Söderberg, Njurunda

■■ Följ ST Debatt på Facebook

 

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel