Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

DEBATT: Förtvivlad mamma: Övergreppen mot min dotter går inte att få stopp på – tvingas byta skola

Det har gått fyra månader nu. Fyra månader sedan jag hittade sömntabletter i min lilla dotters rum. Fyra månader sedan vår värld rasade samman. Fyra månader sedan jag förstod att hon mådde så dåligt att hon planerade att ta sitt liv.

Det gick fort att få en akuttid hos läkare. Fort att få till ett möte med skolan. Fort att få komma till BUP i Sundsvall.

Det som inte gått är att få stopp på kränkningar i skolan. Var finns dessa barns föräldrar?

Skolan har gjort mycket bra åtgärder för att skydda min dotter. Men övergreppen fortsätter.

De sparkar hårt. De spottar. De knuffar. De kastar glas på henne så hon blöder. De slår med sina väskor hårt på hennes huvud så hon får blodsmak i munnen. Hon blir kallad hora, fetto, bög, fitta. Hur kan en förälder inte ta ansvar för ett sådant beteende?!

Sedan när blev det skolans ansvar att uppfostra barnen? Varför samarbetar man inte med skolan för att få stopp på kränkningarna? Varför skaffar man barn om man prioriterar sitt jobb, studier och spelande på telefon och dator före att uppfostra sitt barn?

Mitt barn är inte ensam med att få ta emot dessa kränkningar. Fler barn mår dåligt av dessa barns beteenden. Hon är inte ensam, men det gör inte hennes lidande mindre.

Jag har fler barn och tro mig det är inte en dans på rosor att uppfostra och finnas där för dem alla. Men det är mitt val att bli förälder, inte skolans eller samhällets. Mina barn har inte alltid gjort rätt, alla gör vi fel ibland. Men det är mitt ansvar att få dem på rätt väg. Att sätta gränser och få dem att sluta när de behandlar andra illa. Samtidigt måste jag skydda dem då de kommer fel här i livet.

Ikväll kommer inte min dotter hem ifrån sin helg hos pappa. Jag får inte längre krama henne, pussa på henne, säga godnatt och finnas där för henne varje dag. Min dotter börjar nu på sin nygamla skola nära sin pappa. En skola där hon är älskad för den hon är! Nu slipper hon komma hem trasig både i kropp och själ. Hon slipper hot, sparkar och hotfulla sms. Hon kan få vara ett barn, känna sig trygg och få bli hel igen. Men hon får inte vara med sin mamma som älskar henne.

Varför är det alltid den utsatta som ska behöva flytta på sig? Varför ska den utsatta behöva skiljas från sin förälder? Ikväll får jag inte krama och pussa henne godnatt...

Förtvivlad mamma

■■ Följ ST Debatt på Facebook

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel