Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

DEBATT: Grova skämt hotar jämställdheten

Jämställdhetsutvecklingen i näringslivet i Norrland har stannat av. Det senaste året har den på nationell nivå på grund av corona till och med minskat. Det visar Allbrights senaste rapport som mäter jämställdheten i börsbolagens ledningsgrupper.

Kriser gör oss kortsiktiga. Redan i våras höjdes varnande röster för att en av Sveriges mest könssegregerade branscher, samhällsbyggnad, skulle förlora de få kvinnor som företagen vinnlagt sig så hårt om att rekrytera. Det hände under 1990-talets kris då många kvinnor lämnade branschen – många gick inte ens tillbaka till ett teknikyrke.

Det får inte bli så här igen. Och det behöver inte bli så. Men då behöver vi rätta till ett allvarligt missförstånd.

Byggbranschen kämpar sedan länge för att förändra den skeva könsbalansen och få fler kvinnor att välja jobb i branschens företag. Företag, myndigheter och politiker sätter upp mål på mål om antal utbildningsplatser och gör mätningar om antalet rekryteringar av kvinnor. Ändå vänder inte trenden.

Problemet är att det inte går att rekrytera sig ur ojämställdheten om arbetsplatskulturen som kvinnorna möter är exkluderande mot dem. Om det exempelvis skämtas hånfullt om just de vi vill ska trivas.  Och det är precis så det ser ut.

Med hjälp av en ny metod att mäta machokulturens utbredning och uttryck, Machoindex, utvecklat i samarbete med psykologen och forskaren Magnus Johansson, vet vi för första gången att det finns en grov och direkt exkluderande jargon på alltför många arbetsplatser i Norrland. Diskriminerande skämt förekommer enligt sex av tio norrländska chefer som arbetar i samhällsbyggnadssektorn. Vanligast är skämt om "hur kvinnor är".

Ett genomgående mönster är att chefer i samhällsbyggnad som är kvinnor och chefer som är yngre än 40 år ser uttryck för machokultur i högre utsträckning. Exempelvis uppfattar yngre chefer dubbelt så ofta att det förekommer skämt om hur kvinnor är.

En hårdför jargong och grova skämt är ett av de tydligaste uttrycken för machokultur. Så här beskriver några av cheferna, både män och kvinnor, hur dessa beteenden tar sig i uttryck:

”Utsatt för härskarteknik från högre chef som talat om vilken plats kvinnan ska ha: framför spisen.”

”Jag är en etnisk minoritet och det dras skämt kring detta."

”Blivit idiotförklarad på samordningsmöten.”

Problemet gäller självklart inte bara vår region. Jämfört med samhällsbyggnad i andra delar av landet ligger vi i Norrland glädjande nog något bättre till men jämfört med arbetsmarknaden i stort har vi mer machokultur. Mer än vi har råd med om vi ska lyckas attrahera nya människor till vår bransch.

Det är ett missförstånd att tro att vi kan rekrytera oss till en bättre könsbalans när det i grunden handlar om att vi försöker få kvinnor att trivas i en arbetsmiljö som är direkt fientlig för dem. Vi måste sluta fokusera så enögt på att räkna antal kvinnor och män och lägga minst lika stor ansträngning på att bygga företagskulturer där jämställdhet är möjligt. Först då kan vi räkna med att både attrahera och behålla kvinnliga anställda inom samhällsbyggnad.

Peter Sjöquist, ordförande i Byggchefernas avdelning Norra Norrland

Kajsa Hessel, ordförande Byggcheferna

■■ Följ ST Debatt på Facebook

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel