Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

DEBATT: Har Sundsvalls kommun råd att lägga ned ungdomsrådgivningen?

 
Ungdomsrådgivningen föreslås läggas ner
Visa alla artiklar

Undertecknad har arbetat heltid som samordnare för ungdomsrådgivningen från starten 2010 till oktober 2018.

Ungdomsrådgivningen vänder sig till unga vuxna (18–24 år) med råd, stöd och vägledning på deras väg in i vuxenlivet. Verksamheten arbetar för att främja psykisk hälsa och förebygga psykisk ohälsa. Ungdomar kan komma med alla slags frågor och funderingar. Verksamheten har hög tillgänglighet, inga väntetider och olika professioner.

Sundsvalls kommun har nu lagt ett besparingsförslag att avveckla ungdomsrådgivningen. Om förslaget antas kommer det att det bli en stor förlust för Sundsvalls unga vuxna. Det är allmänt känt att allt fler unga i vårt land upplever psykiska besvär och att de söker mer sjukvård.

I nationella rapporter kan man läsa om ökad förskrivning av antidepressiva mediciner, speciellt bland barn och unga.

Oroande är även att antalet självmord tenderar att öka för gruppen 15–24 år. Samtidigt är köerna långa till specialistvården och resurserna otillräckliga inom primärvården. (Se artikeln "Vi måste prioritera" i ST 10/1, om vuxenpsykiatrin i Sundsvall.)

I motiveringen till förslaget, att avveckla ungdomsrådgivningen, hänvisas till att en del av behoven kommer att kunna mötas upp av befintliga verksamheter, såsom det kommunala aktivitetsansvaret (KAA), arbetsmarknadstorget, ungdomsmottagningen och skolhälsovården.

I det sammanhanget vill jag uppmärksamma att både målgrupp och uppdrag skiljer sig åt. Ungdomsrådgivningen är öppen för alla unga vuxna i Sundsvall och jobbar på de ungas "uppdrag". KAA och arbetsmarknadstorget arbetar med fokus på studier/arbete. Ungdomsmottagning främjar sexuell hälsa och förebygger ohälsa för åldersgruppen 13–22 år och skolhälsovården är till för elever på gymnasiet.

Ungdomsrådgivningen är alltså ingen "konkurrerande" resurs, utan ett komplement till många verksamheter i kommunen.

I en socioekonomisk utredning som ungdomsrådgivningen gjorde 2013, visade det sig att kommunen både på kort och främst på lång sikt gjorde ekonomiska besparingar. Det är humant och samhällsekonomiskt lönsamt att satsa på förebyggande arbete. Varför "vänta in" att unga människors situation förvärras, blir mer komplex och därmed samhällsekonomiskt betungande? Var finns insikten om värdet av tidiga insatser?

Ungdomsrådgivningen genomför två gånger per år en enkät och frågar bland annat vad de unga tycker om verksamheten. De vanligaste svaren har varit: "lätt att få kontakt med", "respektfullt bemötande", "blir lyssnad på", "mina problem tas på allvar", "bra att det är gratis", eller som en ungdom uttryckte "livet har vänt".

Kommunpolitikerna i de förändrade nämnderna talar nu om att förstärka de förebyggande insatserna. Hur kan de då prioritera bort unga vuxnas psykiska hälsa och välmående, med att avveckla ungdomsrådgivningen – en tioårig välfungerande verksamhet? Vad blir vinsten på kort och lång sikt?

Är det inte på tiden att kommunen gör en omprioritering mellan de "hårda" och "mjuka" förvaltningarna, som alternativ till den sociala nedrustning som nu sker i kommunen!?

Karin Wessblad Börlin

■■ Följ ST Debatt på Facebook

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel