Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

DEBATT: Jag skäms inte för att vara Samhallanställd – men får möta fördomar i stort sett varje dag

Annons

Jag jobbar heltid på ett statligt bolag, med tjänstgöring alla vardagar. Kliver upp varje morgon, följer mitt schema till punkt och pricka. Jag gör mina arbetsuppgifter noggrant och plikttroget, tills det är dags att gå hem. Och så rullar det på…

Till synes ett helt vardagligt liv för vilken statsanställd som helst, men skenet kan bedra: Jag behandlas inte som vilken som helst – jag jobbar nämligen på Samhall.

Låt mig göra det fullständigt klart redan från början; jag skäms inte för att bära mina arbetskläder hos olika kunder. Jag skäms inte för att vara Samhallsanställd, eller över att vara lokalvårdare – en av företagets olika arbetsuppgifter.

Min avsikt med denna insändare är inte heller att peka ut var och en av er därute, alla ni som säkert definierar er som normala, utan var och en av er som har fördomar men inte vill medge det. Alla ni som har en grundmurad föreställning utan att inse det.

Att vara Samhallsanställd innebär att man får möta andras fördomar i stort sett varje dag. Allt från tonåringen som cyklade förbi och ropade något om muppar, till den äldre som uttryckte sin förvåning att vi (läs; jag) överhuvudtaget kunde utföra sådant jobb. Det finns även de av oss som inte fått en anställning hos andra arbetsgivare grund av fördomar och bristande kunskap, inte på grund av bristande förmåga.

Vilken bild du än har av oss som jobbar på nämnda bolag; släng den i papperskorgen och ta reda på fakta. Fakta är att vi som jobbar där, har väsensskilda bakgrund, och förmågor. Här finns de med hjärtsjukdomar, cancer och diabetes. Här finns de med neuropsykiatriska diagnoser och psykisk ohälsa, men även de som i stort sett bara har en svårighet; bristande kunskaper i svenska språket.

Kort sagt, vi är olika individer och personligheter, som inte klarar allt, men vi har fina förmågor om vi får rätt förutsättningar att utföra våra uppgifter. Ja, de flesta av oss klarar mer än vad många av er tycks tro. Vi är inte våra diagnoser, vi är olika individer.

Så lyft blicken, och våga utmana dina fördomar och stelnade synsätt. Våga medge att du har fördomar- för tro mig, när jag säger det, det har vi alla! Och man kan bara bearbeta dem, om man inser att man har dem, oavsett om det handlar om kulturer, andra religioner, funktionshinder, kön, sexuell läggning och så vidare.

För att sammanfatta: våga vidga dina vyer och utmana din syn på verkligheten som du ser den. Våga lägga dina fördomar i ljuset och erkänna att du har dem. Och främst av allt; prata med mig eller mina kollegor och du kommer kanske att bli förvånad. Och till alla föräldrar; var vänlig och överför inte era fördomar till barnen/ungdomarna.

Ecco homo – se människan!

Anki Jonsson, Samhall Härnösand

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel