Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

DEBATT: Jag trodde att min livskamrat skulle få omsorg på äldreboendet – inte bara förvaring

Att efter ett långt äktenskap bli tvungen att lämna sin livskamrat till ett äldreboende är så mycket svårare än man någonsin kan föreställa sig. Här kan man absolut tala om "dödens väntrum", men hur vill vi att det väntrummet ska vara?

Som maka till en alzheimersjuk man jag vårdat i många år men som jag till slut måste ta det definitiva beslutet på "ofrivillig skilsmässa", trodde jag att Sverige ligger långt fram vad gäller omhändertagandet av denna mycket sköra grupp.

Vilket lurendrejeri! Under de 86 dygn han bott på äldreboendet, har jag varit hos honom minst 5–6 timmar per dag, med andra ord cirka 430 timmar, så jag förstår verkligen den mycket allvarliga kritik som riktats mot äldreomsorgen.

Hur kan man tillåta att den mest vårdkrävande gruppen på äldreboende inte har fler personal som tar hand om dem?

Du kan som anhörig aldrig få information från en dement person så allt hänger på att du som anhörig tar del av den vård och omsorg din anhörige får och det är just det jag gjort.

Jag har även pratat mycket med personal på boendet. Jag har verkligen fått en bra insyn i den omsorg han fått, vilket var min intention. Allvarligast är bristen på personal, speciellt på natten. Från klockan 21 arbetar en enda personal, får ett kort avlämnande av kvällspersonalen och tar sedan helt ensam hand om 14 dementa ända fram till morgonen. Helt skandalöst!

Hela tiden finns oron att någon ramlar, att någon blir utåtagerande eller bara är ute och vandrar i korridoren. Det kan bli helt kaotiskt. Den enda hjälp som finns att få är nattpersonal från en annan avdelning MEN då blir den avdelningen helt utan personal. Helt otroligt!

Jag förstår helt och hållet personalens uppgivenhet och oro. Steg för steg har resurser försvunnit. Personal har protesterat men man känner sig helt uppgivna då erfarenheten är att politikerna inte lyssnar. Förstår så väl varför flera personer i dagpersonalen säger att de sagt nej till att arbeta nattetid. De vågar inte ta det ansvaret.

Hela verksamheten är anpassad efter personaltillgången, inte efter de boendes behov. Det innebär att alla boende bör göras i ordning för sänggående mellan 19–21 och helst ligga till sängs då, oavsett om det passar personen ifråga. Det passar definitivt inte min man så jag har känt mig tvungen att vara hos honom varje kväll fram till cirka kl 23 för att det ska bli ett lugnt avslut på dagen.

Ska det vara på det sättet? Trodde det var omsorg han skulle få, inte bara förvaring. Det finns helt klart mycket stora behov av förbättringar inom äldreomsorgen och där är personaltäthet, utbildning och språkförmåga oerhört viktiga faktorer i det arbetet.

Här måste vi alla, i synnerhet våra stora pensionärsorganisationer, hjälpas åt och ställa krav på våra politiker.

Vad säger de högst ansvariga, Bodil Hansson och Nicklas Säwén? Är det detta omhändertagande ni själva skulle vilja ha som äldre eller ge era äldre anhöriga?

G Engström, "ofrivilligarbetare" SPF:are

■■ Följ ST Debatt på Facebook

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel