Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

DEBATT: Jordens resurser och våra barns framtid är viktigare än ekonomisk tillväxt

 
Petersviks framtid
Visa alla artiklar

”Är ni emot utveckling?” Frågan i ST:s artikel 23 juni om skogsavverkningen i Petersvik till Fredrik Nilsson från Skydda skogen och Thomas Lundmark från Petersviksvännerna tycks märkligt ställd.

De förespråkar att man ska göra en ny bedömning, att istället för att riva Petersvik göra en utbyggnad i Fillan och Tunadal och ta redan exploaterad mark i anspråk, till en betydligt billigare kostnad för kommunen. Ett möjligt sätt att värna om biologisk mångfald, då rödlistade arter bor i Petersvik och som ett rekreationsområde med närhet till havet för Skönsbergsborna.

Ur kommunens kartläggning för platser av logistikpark framgår att Petersvik är det bästa alternativet, då det går att lägga en ännu djupare hamn där, med möjlighet till större fartyg än nuvarande hamn. Det behövs för konkurrens och tillväxt. För ökad import och export. För fortsatt ökad produktion av materiella varor och för fortsatt hög konsumtion. Och inte att glömma, för ökad vinst för aktieägare.

Här blir det jobb och framtidstro. Låt oss bli rikare idag och inte fundera så mycket över våra barns framtid. Lyft på mössan för patronen och sälj ut råvarorna och naturen billigt.

Det här kan bli samma utveckling som vi haft sedan 1800–talet, men i något större skala. Tillväxten och våra råvaror har gett oss ett välstånd, det ska aldrig underskattas. Utveckling och innovationer kommer garanterat att ske. Men problemet nu är att de ekonomiska teorierna inte längre går ihop med naturens gränser.

Vi ska ha hållbar tillväxt heter det, men forskning kring klimat och planetariska gränser har redan övergett begreppet. Det finns ingen möjlighet att skogen och jordens resurser räcker på ett rättvist sätt till koldioxidsänkor, grön energi, teknik och produktion, och att vi samtidigt behåller samma högenergisamhälle som vi har.

Klimatforskningen har ingen hög status i Sverige. Det är fullt legitimt att inte ta den på allvar eller missa hur allvarligt problemet beskrivs. Det är svårt att se samma perspektiv på forskning när det gäller anatomi eller kärnreaktorer. Få börjar utföra en diskbråcksoperation på måfå, eller försöker bygga en privat liten kärnreaktor. Vi antar oftast att det är en god idé att utgå från den forskning som finns.

I flera år har klimatforskning varnat för en ökad temperatur som får den sibiriska tundran att smälta och frigöra koldioxid och metan. Nu är vi där.

Detsamma gäller artdöd. De senaste fem åren har ytterligare elva procent djurarter rödlistas, det vill säga registrerats riskera dö ut. Troligen på grund av vårt sätt att bedriva jord- och skogsbruk med högre vinstkrav än vad den biologiska mångfalden klarar av.

Vi förstår att det är ett problem och vi försöker hantera det, men inte tillräckligt för att hejda problemet. Någonstans måste vi alla börja diskutera hur en långsiktig, rättvis utveckling inom planetens och råvaruresursernas gränser ser ut.

Utveckling idag handlar troligen mer om varsamt resursanvändande och samarbete än tillväxt och konkurrens.

Elisabeth Lehman

■■ Följ ST Debatt på Facebook

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel