Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

DEBATT: Läkare: Föråldrat synsätt om chefskapet i sjukvården

Annons

Reflektioner kring artiklar i ST om ledningsstruktur inom region Västernorrland.

Jag har som regionanställd läkare sen mer än tjugo år tillbaka med förundran läst senaste tidens artiklar i ST om chefskapet i vården. I mina ögon känns rapporteringen föråldrad.

Jag har sedan mitten av 90-talet haft flera chefer i olika yrkeskategorier, en del bra ledare, andra betydligt sämre men helt utan samband med deras grundprofession.

Ledorden inom vården har som jag upplever det under lång tid varit: ”må bästa ledare leda”. Intressant blir då de idéer som florerar att läkare inte riktigt är önskvärda i regionen som chefer. I mina öron låter det lika illa som argumentationen i början av 90-talet när det var otänkbart att en sjuksköterska skulle kunna vara verksamhetschef.

En verksamhetschef i vården ska enligt hälso- och sjukvårdslagen ”säkerställa att patientens behov av trygghet, kontinuitet, samordning och säkerhet i vården tillgodoses”. Det är ett tungt ansvar för verksamhetschefen att säkerställa att varje patient på dess enhet får en god vård hela tiden, inte minst när omsättningen på personal är stor och stressen hög på grund av underbemanning.

För verksamhetschef utan medicinsk utbildning behövs en rådgivare med gedigen medicinsk kompetens (specialistläkare) som stöd, vilket inte är konstigare än att den medicinskt skolade chefen behöver stöd av en ekonom kring budgetarbetet.

Hälso- och sjukvård är en mycket komplex verksamhet där många olika typer av experter behövs. För att kunna säkerställa en kvalitativ högfungerande och säker kärnverksamhet – omhändertagandet av de sjuka i Västernorrland på allra bästa sätt hela tiden och jämt enligt den nationella etiska vårdplattformen, behöves dock ett tydligt fokus på de medicinska frågorna. Om det sedan är en medicinsk chef med administrativt stöd eller en administrativ chef med medicinskt stöd spelar ingen roll så länge båda är goda ledare.

Om chefen däremot inte har det medicinska kunnandet och inte heller får stödet av medicinsk rådgivare finns risken att fokus flyttas från de medicinska frågorna till annat som chefen har i sin utbildning, omorganiseringar, ekonomi, med mera. En blandning av verksamhets- och enhetschefernas kunskapsområden ger större samlad erfarenhet som berikar vid verksamhetsutveckling och kvalitetsförbättring.

I landstingets/regionens ”Personalpolitiska plattform 2016–2021” står bland annat ”Vi har glädje av att vi inte är 'lika som bär'". Låt oss ta fasta på det och slagorden från 90-talet: ”må bästa ledare leda”, med råd och stöd av kloka personer med en mängd olika expertkunskaper runt omkring för att skapa en hälso- och sjukvård av högsta klass – där man i tidningen slipper läsa generaliseringar att den ena eller andra yrkeskategorin skulle vara bättre lämpad än någon annan att leda.

Olika berikar

■■ Följ ST Debatt på Facebook

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel