Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

DEBATT: Nu börjar nöjes- och troféjakten på lodjur

Annons

Den första mars ger landets länsstyrelser klartecken till en ren nöjes- och troféjakt på våra lodjur. En jakt där tusentals jägare med hjälp av motorfordon och skarpa hundar spårar och ringar in djuret.

När bytet väl är lokaliserat så släpps hundarna på det flyende lodjuret. En hänsynslös jakt där jägaren kan följa lodjurets flykt i realtid via hundarnas GPS:er och aktionkameror.

Då kattdjur inte är uthålliga så söker den rädda sitt liv genom att klättra upp i ett träd och blir därmed en enkel måltavla för en jägare vars enda syfte med jakten är att få stoltsera med skinnet av ett rödlistat djur.

Till skillnad mot allt annat vilt är det fritt fram att jaga vårt fridlysta lodjur under dess parningstid. Risken är stor att honan åtföljs av ungarna som fortfarande är beroende av henne för sin överlevnad.

Sedan några år tillbaka har Naturvårdsverket åter öppnat för fällfångst. Detta trots att undersökningar visat att ett fällfångat lodjur utsätts för ett ofantligt lidande. De lodjur som tidigare skickats till Statens veterinärmedicinska anstalt har i många fall saknat klor, tänderna har varit avbrutna och träflisor har påträffats i magen.

I år tillstyrker Västernorrland fälljakt. Fällan ska vittjas två gånger per dygn. Om det görs eller inte är upp till jägarens samvete. Och hur stor empati har en jägare som med berått mod utsätter lodjuret för extrem stress, innan han öppnar luckan på fällans ovansida och trycker av vapnet för att göra slut på dess liv.

Större delen av årets lodjursjakt sker i renbetesområdet, en vildmark som omfattar 54 procent av Sveriges yta. Sedan ett tiotal år tillbaka pågår det en systematisk decimering av rovdjur norröver.  Sammanlagt har länsstyrelserna i sina jaktbeslut meddelat att 68 lodjur ska skjutas.

Trots att historien visar att lodjuret är mycket jaktkänsligt och att kunskapen om genetiken är begränsad så tillåts jakt även i det tänkta spridningsområdet söderöver. Det svenska lodjuret har inte något större genetiskt utbyte med sina artfränder i öst. Vår lodjursstam på runt 1200 individer betraktas som liten. Enligt sakkunniga genetiker behöver vi ha mellan 3000 till 4000 lodjur för ett långsiktigt artbevarande.

All forskning visar att jakt inte ökar acceptansen. Tvärtom, trots generös licens- och skyddsjakt har den illegala jakten ökat lavinartat på senare år, inte sällan med inslag av djurplågeri. En färsk undersökning från Sveriges lantbruksuniversitet visar att över hundratalet lodjur årligen faller offer för illegal jakt.

Att Sverige bedriver licensjakt på en rödlistad djurart som internationellt klassas som mycket skyddsvärd är anmärkningsvärt. En ren troféjakt där jägaren får behålla skinnet som ett mandomsbevis av en jakt som bedrivs med ytterst brutala metoder.

Sverige praktiserar en rovdjurspolitik vars mål är att hålla våra rovdjursstammar på lägsta möjliga nivå. Myndigheternas oförmåga att stå emot jaktlobbyism äventyrar vårt lands skyldighet att leva upp till ingångna internationella avtal som säkrar långsiktigt livskraftiga rovdjursstammar.

Christina Lindberg, skådespelare och journalist

Ann Fransson, djurrättsdebattör

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel