Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

DEBATT: Samhället måste stötta kvinnor som lämnat en våldsam relation

Vi bryter tystnaden. Det är titeln på en bok skriven av Pia Eklund. Den beskriver hur kvinnor utsätts för mäns makt- och kontrollbehov efter att relationen upphört. Det går att läsa att myndigheter inte har kompetens att identifiera dessa män och därigenom både möjliggör och deltar i misshandeln av kvinnorna.

Pia Eklund beskriver något jag själv kan konstatera genom mitt arbete som stödresurs åt kvinnor som levt med våld i nära relation och som vågat och orkat bryta sig loss: "Plötsligt förvandlas nu mannen som aldrig tagit ansvar till årets pappa när han tågar in i rättssalen och kräver vårdnaden om barnen eller gråter krokodiltårar framför socialsekreteraren".

Både det direkta våldet och eftervåldet kan ta sig många former, och den allmänna regeln som Pia Eklund nämner verkar gälla även på den socialtjänst i Sundsvall som handlagt de ärenden jag fått ta del av, att "det inte är ens fel att två träter".

Våld har gång på gång i de situationer jag varit inblandad i skrivits om till "konflikt". Allt för många utredningar har jag tagit del av där handläggare på socialtjänsten angett att man anser att kvinnan "ska lägga det gamla bakom sig" och gå med på samarbetssamtal med den våldsutövande före detta mannen.

Pia Eklund talar om okunskap och att socialsekreterarna saknar utbildning. Jag är tyvärr inte lika säker att det är hela sanningen. Jag har sett, läst och hört för många märkliga "försvar" till männens fördel för att tro att det enbart handlar om okunskap.

En före detta anställd på socialtjänsten skrev för ett tag sedan en insändare i ST, om hur en osund arbetskultur och informella ledare påverkade myndighetsutövandet. Det bekräftar bara det jag under ett antal år har misstänkt. Det kan inte råda några tvivel om att det finns någon eller några socialsekreterare som medvetet styr dessa ärenden där kvinnor berättar om att det förekommit eller förekommer våld.

Jag har läst för många formuleringar som är helt uppåt väggarna och som i sin tydlighet alltid sammanfattar det på sådant sätt att våldet omformuleras till konflikt, att kvinnan ska bära skuld för att hon försökt att skydda de gemensamma barnen och att barnen ska skyddas mot kvinnans syn på den våldsutövande mannen. Hatten av för alla socialsekreterare som börjar våga lyfta hur det egentligen är på socialtjänsten och som insändaren skriver, även på andra ställen inom kommunen.

Jag har arbetat många år med att stötta utsatta kvinnor. Kvinnor som levt med våld och som efter att de avslutat relationen hamnat som ett ärende hos socialtjänsten, antingen genom att "någon" orosanmält henne eller att pappan startat en vårdnadstvist. Det finns alltför många likheter i dessa kvinnors berättelser och allt bottnar i en mans behov av makt och kontroll. Dessa kvinnor och barn förtjänar samhällets fulla stöd. Att socialtjänsten bidrar till att våldet får fortsätta är inte acceptabelt.

M.J

■■ Följ ST Debatt på Facebook

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel