Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

DEBATT: Speciallärare: Det exkluderande kan vara första gången en elev känt sig inkluderad

Artikel 13 av 14
Nedläggningshotet mot specialskolorna
Visa alla artiklar

Med anledning av insändaren "Inkludering handlar om allas möjlighet att lära" i ST 2 februari.

Jag vill börja med att förtydliga att jag och mina kollegor som arbetar i de kommunövergripande särskilda undervisningsgrupperna i Sundsvalls kommun ser inkludering som något positivt och som självklart måste ses som en naturlig del inom kommunens grundskolor.

Som en av kommunens speciallärare så ser jag det som en given utgångspunkt att alla elever skall ha rätten till att möta såväl anpassade lokaler, få adekvat skolmaterial och möta pedagoger som gör sitt yttersta för att eleven ska nå skolframgång.

För att skolframgång ska nås så är bemötandet av den enskilda individen en av de absolut viktigaste delarna. Många gånger upplever jag att vi vuxna anpassar och bestämmer utan att faktiskt involvera eleven och ta med hens viktiga upplevelser och tankar.

Det finns många fantastiskt duktiga pedagoger ute på våra skolor som gör allt de kan för att hjälpa alla olika elever efter bästa förmåga. I rådande besparingstider så är det dock en stor utmaning att säkerställa att alla elever får den hjälp och det stöd de har rätt till.

Jag möter elever som tyvärr blir "hemmasittare" i flertalet år och som man misslyckats med att åter få till skola. Där hela familjer dagligen får kämpa för att få sin tillvaro att fungera med psykisk ohälsa hängande över sig.

Jag möter psykologer som menar på att elever blivit "skolskadade" efter de anpassningar som deras hemskolor gjort. De långa köerna till BUP bidrar även till att elever och deras familjer får kämpa och vänta länge för att få extern hjälp. Jag möter barn som fått ta smällen av att vi inte lyckats möta deras behov och som följd har tappat tron på vuxenvärlden.

Det kommer alltid finnas elever i vår kommun som har behov av ett annat sammanhang utanför den mindre lokala gruppen på skolenheterna. Dessa elever får inte glömmas bort och det är en utopi och brist på kunskap att tro att denna grupp helt ska "försvinna" bara vi inkluderar elever tidigt. Om man drar inkludering till sin spets så kan vi ju i så fall ställa oss frågande till om vi i Sverige ska ha en särskola år 2020?

Små undervisningsgrupper ute på alla större skolenheter ligger i tiden. Jag saknar dock Sundsvalls kommuns övergripande plan för att säkerställa likvärdigheten. Jag möter tyvärr fortfarande skolledare i vår kommun som inte är positiva till återskolning eller inkludering. Om vi vuxna fortfarande år 2020 har denna människosyn så kommer tyvärr en fullskalig inkludering endast förbli en utopi.

Jag fortsätter att gå till mitt jobb med glädje, möta alla fantastiska elever och få se dem lyckas såväl socialt som kunskapsmässigt. Jag hoppas dock att min egen förvaltning sträcker ut en hand och tar vara på all kunskap som finns i de kommunövergripande särskilda undervisningsgrupperna. Glöm inte att det exkluderande kan vara första gången en elev känt sig inkluderad.

Speciallärare

■■ Följ ST Debatt på Facebook

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel