Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

DEBATT: Sundsvallsbukten är Sveriges mest kvicksilverförgiftade kustområde – vattnet måste renas

Artikel 10 av 10
Gifttunnor i Sundsvallsbukten
Visa alla artiklar

Det borde vara en självklarhet för alla barn att en varm sommardag kunna kasta av sig skorna och doppa fossingarna i klart och svalkande vatten. Det renande badet, lek och plask är också den väv som bildar våra allra vackraste barndomsminnen. Men i Sundsvallsbukten blir det inte några rosaskimrande minnen du skapar utan snarare rosa hudutslag som äventyrar hälsan.

Naturligtvis är vi alla glada och tacksamma för de stora och viktiga industriföretag som funnits och finns i bukten. De lägger grunden till välfärd, ger arbetstillfällen och förutsättningar att bo och leva här. Historiskt har dessa värden kommit tillsammans med allvarliga miljöföroreningar. Förr visste man kanske inte bättre och idag är de flesta industriföretag betydligt bättre på att minimera sina utsläpp, men kvar finns stora miljöskulder.

Sundsvallsbukten är Sveriges mest kvicksilverförgiftade kustområde. På havsbottnen finns 23 000 tunnor som dumpats med kvicksilverhaltigt avfall. Ytterligare kvicksilver har släppts rakt ut. Där finns även höga halter av dioxiner och tungmetaller i de fiberbankar som finns utanför tidigare och ännu aktiva massa- och pappersindustrier. Kvicksilver och andra metallföreningar är grundämnen som aldrig bryts ned oavsett hur många miljoner år vi väntar.

Det är mer än 20 år sedan EU:s vattendirektiv trädde i kraft. Där bestämdes att alla naturliga vattenförekomster – sjöar, älvar, kuster och andra vattendrag – skulle vara rena senast år 2015. Det målet sköts senare upp till 2021 och nu skjuts det igen upp igen till 2027. Visst kan man ibland råka på problem som visar sig vara större än förutsett. Frågan är bara om det är skälet till att målet åter skjuts på framtiden.

Här i Sverige är det de fem regionala Vattenmyndigheterna som ansvarar för att driva frågorna om hur vattenkvaliteten ska förbättras. Tyvärr agerar myndigheterna alldeles för tandlöst. Det nya åtgärdsprogram som föreslagits leder förvisso i rätt riktning, men långt ifrån i mål. Om inte ansvarig myndighet visar vad som krävs för att nå i mål och tar fram ett scenario för detta, vem ska då göra det?

Om vi hade tagit vattenkvaliteten i Sundsvallsbukten på allvar när Vattendirektivet trädde i kraft år 2000 så skulle de dumpade kvicksilvertunnorna ha hanterats för länge sedan. Vi skulle även ha sugit upp fiberslammet från fiberslambankarna. I båda fallen finns självklart utmaningar kring metoder, men inte värre än att man ändå kan se konturerna. Att bara vänta 20 år och inte ens börja med det praktiska arbetet är garanterat inte vägen som leder i mål och den ansatsen kan faktiskt bara ges betyget Underkänt.

Frågan är när de rosaskimrande barndomsminnen av fossingar i ett kyligt, klart och framför allt rent vatten i Sundsvallsbukten ska vävas? Det gick inte att göra som treåring 2015. Inte heller som nioåring 2021 och av allt att döma kommer det inte heller att gå när barnet fyller 15 år 2027. Är det rimligt att tro att det blir före pensionsåldern?

Martin Ragnar, docent vid KTH och vd för miljöteknikföretaget Axolot Solutions

■■ Följ ST Debatt på Facebook

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel