Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Svenska Akademien på väg åt rätt håll – i en mogen kultur kan fiendskap förbytas i respekt

Svenska Akademien hamnade i en öppen kris 1989, när Irans Ayatollah Khomeini hade utfärdat en fathva över författaren Salman Rushdie. Fathvan innebar att Rushdie skulle vara fredlös i hela världen och att den som dödade honom skulle anses utföra en Allah behagelig gärning. Svenska Akademien kunde inte förhålla sig till fathvan som en homogen enhet.

Ett antal ledamöter – med den ständige sekreteraren Sture Allén som den tydlige ledaren – ansåg att det inte ankom på akademien att lägga sig i Khomeinis göranden och låtanden.

Mot dessa stod särskilt tre ledamöter (Lars Gyllensten, Kerstin Ekman och Werner Aspenström). De upphörde helt med att delta i akademiens arbete. Ytterligare några ledamöter instämde med de tre, men tog inte samma tydliga steg.

En andra kris inträffade 2018 i anslutning till avslöjanden om den så kallade kulturprofilen. Här markerade ett antal ledamöter tydligt avståndstagande och upphörde med att delta i akademiens arbete. Även denna gång visade ledamoten Sture Allén en tydligt motsatt uppfattning. Denna gång har det emellertid också förekommit många rörelser fram och tillbaka bland ledamöterna. Dessutom har det förekommit hätska ordväxlingar på ett helt annat sätt än i samband med Rushdieaffären. På så sätt har det varit en allvarlig kris på ett helt annat sätt än vid Rushdieaffären. Nu finns tecken på att otydligheterna inte enbart har varit av ondo.

Kan öppen fiendskap förbytas i ömsesidig respekt? I en stark, mogen och levande kultur kan sådant hända.

Kommer krisen att följas av tillfrisknande och förnyat liv för snille och smak?

Sverige har gott om medborgare, som har förutsättningarna. Dessutom har vi system för att finna intressanta människor. Dessbättre finns också lovande tecken!

Vid Svenska Akademiens högtidsdag torsdag den 20 december 2018 kom två glädjande löften, nämligen de två tillträdande ledamöterna, professorn i litteraturvetenskap Mats Malm och den Iranfödda poeten Jila Mossaed.

Malms inträdestal präglades av lärdom och snille. Jag visste inte att en kvinna (Julias) i Pauli brev till Romarna (kapitel 16) hade ”trollats bort” i ett antal auktoriserade bibelöversättningar. Efter ett halvt årtusende ser det nu ut som ett antal manipulativa insatser i olika europeiska länder under reformationstiden blir uppenbarade – något som kommer att främja kvinnors stigande till Parnassen.

I sitt inledningstal hyllade Jila Mossaed sin företrädare Kerstin Ekman – fortfarande ”still going strong” – för hennes ställningstagande 1989. Här handlar det bland annat om akademiens tillfrisknande.

Nyligen har Peter Englund och Kjell Espmark förklarat att de kommer att återuppta sitt arbete inom akademien. Beskedet råkar sammanfalla med återutsändningar i ”Lundströms Bokradio”, där bland annat Espmark berättar om Harry Martinsson – en välkommen kontinuitet!

Kan öppen fiendskap förbytas i ömsesidig respekt? I en stark, mogen och levande kultur kan sådant hända. Även med kvarvarande olust borde en mogen människa visa beredskap till samverkan för själva sakens skull. Det borde inte vara fel att hoppas på sådant!

Nu finns starka skäl att – med realism – se fram emot nya Nobelpris i litteratur och en högtidsdag fredag den 20 december 2019, där 18 ledamöter sitter vid var sitt ljus!

Bertil Lindström

Läs mer av Bertil Lindström: Så blir det fel när allt i arbetslivet ska mätas