Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

DEBATT: Vården behöver omorganiseras – är det rimligt att regionerna ansvarar för sjukhusvården i kris?

 
Corona: Sjukvården
Visa alla artiklar

Annons

Ingenting är längre som förut. Det är lite folk på restauranger och i affärer och stora evenemang blir inställda.

Vi medborgare översköljs av information från alla möjliga håll och det är svårt att veta vad som är sant och vad som är felaktiga rykten. Hamstring pågår, men troligen alldeles i onödan. Det finns toalettpapper så det räcker till alla!

Visst, vi blir oroliga av allt som vi får höra i media. Men hur illa är det? Förmodligen är det så att ingen riktigt säkert kan säga hur allvarligt det är och hur fortsättningen blir. Dock står det klart att vi i Sverige inte är rustade för det som nu händer.

Redan före coronakrisen var situationen i sjukvården ansträngd. Det saknas både personal och pengar. Det är brist på utrustning i våra sjukhus. Vi har inga beredskapslager av viktig utrustning att ta fram som till exempel respiratorer och skyddskläder. Att nu snabbt få fram det som behövs är svårt eftersom hela världen skriker efter samma saker.

Det verkar också som om alla regioner inte hanterar situationen på samma sätt utifrån vad Folkhälsomyndigheten rekommenderar. Känns väl inte helt okej. Det kanske blir läge när krisen har lagt sig, att börja fundera över hur vården skall organiseras.

Är det rimligt att regionerna är ansvariga för sjukhusvården i kriser som denna? Det råder ju nästan undantagstillstånd och då borde resursanvändningen styras dit behovet är som störst. Både när det gäller personal och utrustning. Då måste det finnas en beslutsnivå som tar den typen av beslut. I medierapporteringen från andra länder, är det något som framhålls som problem.

Vi har upplevt pandemiliknande situationer tidigare men aldrig med de ekonomiska konsekvenser som nu börjar synas. Många uppsägningar och permitteringar som i sin tur leder till minskad konsumtion. Det drabbar verksamheter runt om i samhället och kommer att dröja kvar under överskådlig tid. En del företag och verksamheter kanske inte överlever det här trots alla pengar som frigörs från staten. Det är de små och resurssvaga som löper störst risk att gå under.

En del positivt kan troligen komma ur det vi nu upplever. Vissa saker märks ju redan som till exempel en tydlig beredskap att ställa upp för de som behöver hjälp. Kreativiteten är stor och det dyker upp initiativ från oväntat håll.

Vi kanske också lär oss att inget är självklart för evigt. Saker händer plötsligt och samhället har inte förmåga att hanterar allt för alla. Förhoppningsvis kanske vi hittar sätt att organisera vård och omsorg så att förmågan att hantera det oväntade blir mer uthållig och förutsägbar.

Arne Engholm, ledamot i regionfullmäktige för Liberalerna

■■ Följ ST Debatt på Facebook

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel