Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ledighet - en klassfråga?

Vilka signaler sänder beviljad ledighet för utlandsresor till de elever som inte har möjlighet till det? Ledighet utöver de allmänna loven ska inte vara privilegierat de som kommer från familjer som har råd att resa, skriver Elin Nilsson (M), ledamot i Barn- och utbildningsnämnden.

Annons

Det är en väldigt vanlig företeelse inom grundskolan att föräldrar söker ledighet för sina barn för att resa iväg på semester. Tidigare har detta ofta blivit beviljat då uppfattningen har varit att semesterresor är skäl nog att vara borta från undervisningen. Det kommer däremot att bli svårare att få ledighet beviljad från och med nu då semester inte ses som en enskild angelägenhet, vilket har blivit starkt omdebatterat under de senaste dagarna.

 

Alla har dock inte föräldrar som har råd eller möjlighet att resa bort på semestern. Det har tidigare inte beviljats ledighet för att föräldrar ska få spendera tid med sina barn i hemmet men när det gäller utlandsresor så har hållningen inte alls varit restriktiv, vilket är ytterst beklagligt då skolans inlärning bygger på närvaro.

Vi har glömt en mycket viktig del i det hela och det är att inlärningsnivån kan sjunka även för de elever som stannar kvar på skolan och inte bara drabba den frånvarande eleven. När man går i grundskolan så hör det inte till vanligheten att den första tanke som slår en när en klasskamrat åker utomlands mitt i terminen är: "Stackars honom/henne som kommer att gå miste om en massa viktig kunskap". Istället är det naturligt att man undrar varför just resor ger en högre rättighet till att vara frånvarande. Detta kan i sin tur skapa en misstro till skolan, eftersom det bara anses okej att vara ledig om ens föräldrar har råd att åka utomlands, vilket kan resultera i sämre studieresultat. 

Hela debatten blossade upp när det i ST den 4 september gick att läsa en artikel om 8-årige Filip som fått avslag på ledighetsansökan för att vara bortrest i två dagar. En så pass kort ledighet kan tyckas obetydlig men det måste finnas en tydlighet i vad som ska ge beviljad ledighet och semester är inte en enskild angelägenhet. Blir ett barn beviljad ledighet i två dagar så är det mycket möjligt att man tycker att det inte är någon stor skillnad nästa gång då någon ansöker om tre dagar och så fortsätter det i samma spår.

Det hela slutade med att Filips föräldrar ignorerade avslaget och tog en ogiltig frånvaro. Samma dag som det gick att läsa i ST så fanns det även en annan rubrik som väckte uppmärksamhet: "Niorna skolkar 60 timmar per år". Jag tror inte att jag är ensam om att se ett samband i att man har lärt sig från föräldrar att det är okej att bryta mot skolplikten och att det visar sig i en högre ålder. Och egentligen, varför ska en 8-åring ha mer rätt att åka på semester än vad en 15-åring har rätt att hänga runt på stan under skoltid?

Elin Nilsson (M)

Ledamot i Barn- och utbildningsnämnden 

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel
Annons