Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den eviga ungdomen

"Jag funderar på hur det vore om vi vände på det – om det var 40+ kvinnor som hängde med tjugoåriga killar på klubbar" skriver Hanna Persson.

Annons

Ni vet det där fenomenet med att äldre killar i bilar som kör i cirklar runt ens högstadieskola och raggar på yngre högstadietjejer? Alla som är uppvuxen i landsort räcker upp en hand! Jag syftar alltså på de här killarna som aldrig riktigt kunde fokusera på sina gymnasiestudier men tog sitt körkort samma dag de fyllde 18. Killarna som gick ur högstadiet för länge sen men aldrig riktigt lämnade området där högstadieskolan låg.

I min uppväxt såg jag dem ofta. Jag minns de orangea reflexjackorna och hur några av dem var lika gamla som min sju år äldre storasyster men dejtade tjejerna med bröst i min klass. Huvudsaken verkade vara att tjejerna gick i nian, oavsett hur gammal killen var. Killarna hade riktig bil (dvs. inte EPA-traktor), baksnus och köpte alltid störst rosbukett på allahjärtansdag. Gemensamt var också att de aldrig någonsin slängde en blick åt mitt håll, trots att jag gick i nian ett helt år. Kanske handlade det om att jag fortfarande såg ut som ett barn, eller att jag redan då utstrålade någon slags passiv aggressivitet mot allt som inte var tillräckligt indie.

I alla fall. Det blev skolavslutning, jag lämnade nian och landsortsskolan. Tjejerna i min klass började också gymnasiet och killarna med bilarna blev därmed dumpade och tröstade sig med nya tjejer i nian. Och sådär höll det på. Eller kanske håller på?

Jag vet inte hur det ser ut på landsorten längre, men här i Stockholms innerstad ser jag nämligen exakt samma grej. Även om själva paketeringen av fenomenet känns glassigare än baksnus och orangea reflexjackor är det precis lika unket.

Tanken slog mig en sen kväll på Spy Bar i förra veckan (vågar förresten knappt skriva att jag går ut med tanke på min bakfyllekrönika förra månaden). På dansgolvet skymtade jag den klubbarrangör som var det hippaste i stan när jag flyttade hit för snart sex år sen. Egentligen är han bara en av alla de män strax under 40 som har klubbar, är dj och säger sig jobba med nån slags mystisk PR som ingen riktigt vet vad det är – den gemensamma nämnaren är att de alla hänger med tjejer nyss fyllda tjugo. För sex år sedan var det tjejer jag kände och bekantade mig med. Den där kvällen på Spy Bar för någon vecka sen var det nya tjejer, men fortfarande i samma ålder som mig, för sex år sen det vill säga.

Precis som de bilcirkulerande killarna på mitt högstadium blir klubb-dj-PR-männen rynkigare, gråhårigare och får gubbröv medan tjejerna de hänger med alltid tycks vara i samma ålder. Tjejer som senare blir äldre, får andra intressen och genomskådar männen de hänger med.

Så där står jag alltså på ett dansgolv på Spy Bar, stirrandes mot 40+ mannen med dj-ambitioner. Jag funderar på hur det här kan fortsätta pågå? Så slår det mig att det helt enkelt handlar om att de här männen KAN. Det funkar för dem att i decennium fixa klubbar, mixa dålig musik, göra PR ingen nånsin ser och ligga med hälften så gamla tjejer. De har vänner, jobb och status ändå.

Jag funderar på hur det vore om vi vände på det - om det var 40+ kvinnor som hängde med tjugoåriga killar på klubbar, eller äldre tjejer i sänkta bilar som körde omkring på högstadieskolorna och plockade killar i nian.

Ja, hörrni. Det hade jag fan också gjort. Om jag KUNDE. Vi ses på Spy Bar om 20 år, och ta med din son vettja.

Mer läsning

Annons