Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Den här krönikan är inte godkänd av staten

Pressfrihet är ett av dessa honnörsord som inte är alldeles enkelt att definiera. Ett sätt att göra det mer begripligt är att förklara vad det innebär. I sin absoluta essens så betyder det att den Sundsvalls Tidning som du just nu håller i handen inte är godkänd av myndigheterna. Den är inte förhandsgranskad av någon representant för staten.

Vi tar för givet att det ska vara så. Med en tryckfrihetsförordning som har sina rötter i 1700-talet och som genom åren har bekräftats och förstärkts så är det enkelt att ta pressfriheten för given. Så är inte fallet i en stor del av den övriga världen.

Att journalister trakasseras, fängslas eller i värsta fall dödas är en verklighet i alltför många länder. Tidningar och andra redaktioner stoppas på olika sätt genom hot eller ekonomiska sanktioner. I många fall är det staten som står bakom trakasserierna och repressalierna.

Året 2009 var inget undantag i det avseendet. Minst 99 journalister dödades, 136 journalister fängslades och 573 arresterades. Till det kommer ett antal journalister som kidnappades. I de flesta fall skedde ingreppen i direkt anslutning till yrkesutövandet. Att krig innebär fara för media är väl känt, mindre uppmärksammat är att politiska val är nästan lika riskabelt för bevakande journalister.

I morgon uppmärksammas Pressfrihetens på olika håll i världen. I Sverige kommer mycket av stålkastarljuset att riktas mot Eritrea och den svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak. Isaak har varit fängslad i snart tiotusen dagar. Smaka på det en gång till: tiotusen dagar i fängelse utan rättegång och där brottet bestått i att kräva pressfrihet och demokrati i Eritrea.

Eritrea är för övrig en av de verkliga skurkstaterna när det gäller att fängsla journalister och kväva alla krav på pressfrihet. I Afrika intar man den föga hedrande topplatsen tillsammans med grannlandet Somalia. Det finns en viss ironi det eftersom Pressfrihetens dag har sin grund i ett upprop från just afrikanska journalister samlade i Windhoek i Namibia 1991.

När man mäter graden av demokrati och pressfrihet är det index som i mycket hög grad sammanfaller. Utan pressfrihet sällan demokrati. Utan demokrati sällan pressfrihet. Det trösterika i sammanhanget är att förtryckarregimer så småningom faller. Inte sällan på grund av att de strikta försöken att kontrollera medierna krackelerar.

Den tendensen har snarast stärkts under de senaste åren. I den nya medievärlden krävs inte tryckpressar eller radio- och tv-stationer för att förmedla nyheter och sätta press på makthavare. De sociala medierna i form av facebook, twitter och bloggar har skapat oändliga nya möjligheter att förmedla information och skapa opinion även i mycket trängda situationer.

Inte ens den mest välrustade förtryckarregim klarar i längden att stoppa flödet i nätet.

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel