Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Den högre utbildningen måste nu fokusera på kvalitet framför kvantitet

Den svenska högre utbildningen är inte vad den borde vara. Många är de universitetslärare som vittnar om att studenternas förkunskaper blir allt sämre och att kraven sänks för att genomströmningen av elever ändå ska hållas uppe.

Annons

Nu senast var det historieprofessorn Dick Harrison som i Svenska Dagbladet delade med sig av sina erfarenheter. Bland annat berättar Harrison om att han förväntas dela ut tänkbara tentafrågor till studenterna för att fler ska kunna godkännas.

En del av lärdomarna från högre studier är att lära sig att värdera information och sortera ut vad som är viktigt och vad som är mindre viktigt i större mängder text. Tanken är alltså inte att läraren ska tala om precis vilka uppgifter som kommer att dyka upp på tentan och vilka som inte kommer att göra det.

Ett grundläggande problem är att den massiva ökningen av antalet studenter som läser vid landets universitet och högskolor inte har matchats av ökade resurser i samma takt. De senaste decennierna har det ensidigt fokuserats på kvantitet på bekostnad av utbildningens kvalitet.

När fler studenter ska utbildas utan ökade resurser så måste något offras. Risken är då stor att det skärs ner på tids- och personalkrävande aktiviteter som seminarier där frågor diskuteras i små grupper, till förmån för föreläsningar där bara rummets storlek begränsar antalet studenter som kan del av vad läraren har att säga.

Finansieringsmodellen med att lärosätena får betalt för varje student som får godkänt och tar sina poäng har också slagit snett. När det är lönsamt att godkänna och kostsamt att underkänna så är det lätt att ta genvägen att godkänna fler än de som egentligen möter de krav som man ska kunna ställa på studenter på universitet och högskolor. Det är emellertid ett kortsiktigt agerande eftersom det på sikt sänker kvalitén på utbildningen något som på sikt riskerar att äventyra lärosätets anseende. Dessutom så reduceras värdet av en universitetsexamen om det inte är en garant för att personen har de kunskaper och förmågor som man har rätt att förvänta sig av personer med en avslutat universitetsutbildning.

Naturligtvis blir också den höge utbildningen lidande när grund- och gymnasieskolan fungerar allt sämre, något som internationella jämförelser som Pisa och Timms har visat. Utan en gedigen grund är det svårt att bygga vidare. Tanken är inte att man på gymnasier ska ta igen det man missat under högstadiet och på universitetet täppa till luckorna från gymnasiet.

Genom historien har den äldre generationen konstant oroat sig för den förtappade ungdomen. Ungdomen är alltid obildad och mindre vetande, om man ska tro vuxenvärlden. Ändå har samhället fortsatt att utvecklas. Ungdomar i dag är inte dummare än vad tidigare generationer har varit, men ganska mycket tyder på att de får sämre utbildning.

Det som nu behövs är ett tydligt fokus på kunskaper och kvalitet i den högre utbildningen. Det är givetvis bra att fler läser vidare på landets lärosäten, men universiteten och högskolorna får aldrig vika från sina högt ställda kunskapskrav.

Tar universitetsvärlden inte den uppgiften på allvar så riskerar Sveriges position som en kunskapsnation att undergrävas.