Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Den ryska björnens systematiska dopning – en skam

Annons

I veckan briserade en av de största bomberna på bra länge inom friidrottsvärlden.

Efter en lång utredning har Wada, World Anti-Doping Agency, slagit fast att det har varit systematisk dopning i Ryssland, lägg därtill att man har förstört över 1400 dopningsprov.

Lägg därtill att allt varit organiserat och, något det inte kräver en konspirationsteoretiker för, antagligen sanktionerat från allra högsta ort.

Och talar vi högsta ort i Ryssland så är det så klart diktatorn Vladimir Putin som styr skutan.

Många är de diktaturer som genom åren försökt legitimera sig genom stora idrottsliga framångar. "Kolla här vad duktiga vi är, det är inget fel på vårt land!".

Det började redan i Berlin-OS 1936 där Nazityskland tilläts hålla spelen. Adolf Hitler kunde från hedersläktaren stolt beskåda den idrkottsliga kampen nedanför honom.

Visserligen vann Tyskland medaljkampen, förberedelserna hade pågått under flera år, men nog inbillar jag mig att den rasfixerade tyska eliten inte var överdrivet glada över Jesse Owens.

Inte nog med att han var amerikan – Owens var dessutom mörkhyad.

Fyra guld blev det för den man som i efterhand anses vara en av friidrottsvärldens bästa idrottare genom tiderna (100 meter, 200 meter, 4x100 meter samt längdhopp).

Det kommunistiska östblocket såg inga större problem med statligt sanktionerad dopning, något som gav ett extremt utslag under 1980-talets tävlingar.

Friidrott blev helt plötsligt internationell storpolitik. Kunde man inte kriga med gevär gick det lika bra att göra det på en arena.

Skandalen, som bara kommer att växa och växa, är nu ett faktum.

Men vem är förvånad?

Det finns tonvis av exempel på ryska idrottare som har haft osannolik utveckling på väldigt kort tid, medeldistanslöpare som sänker sina personbästan på flera sekunder på ett halvår eller längdhoppare som helt plötsligt är stabila hoppare över åtta meter när de knappt nådde 7.80 halvåret dessförinnan.

Det här kommer kanske inte att döda friidrotten, det är en på global nivå alldeles för stor företeelse, däremot går den ned för räkning.

Nu gäller det att få klarhet i exakt vad som har hänt, och att bevis läggs fram.

Om de uppgifter som nu framkommit stämmer skall rysk friidrott straffas – och det hårt. Oavsett om det finns oskyldiga i sammanhanget så går det helt enkelt inte att acceptera ett sådant här beteende.

Jag ser ingen anledning för dem att få vara med i OS förrän de idrottare som i dag antagligen är dopade, inte längre kan delta. Därför känns OS i Rio 2016 som ett alldeles för kort gräns, de som har varit dopade en gång har visat sig dra nytta av det senare (Lex Gatlin).

Efter OS 2020 kan de tillåtas göra återentré i den internationella scenen igen. Samma år skall gälla för VM och EM.

Undantaget tycker jag ska vara ungdomsfriidrotten. De kommande stjärnorna ska kontrolleras av ett oberoende organ, ofta och ordentligt. Flera generationer av friidrottare ska inte straffas.

Det blir ett par intressanta veckor som vi har framför oss, åtminstone vi som är friidrottsälskare, och jag lär – tyvärr – få anledning att återkomma i ämnet.

Medvind: De två ryska avhopparna, Julia Stepanova (tidigare, dopade, 800-meterslöpare) och maken Vitalij Stepanov, som var de som gav upphov till undersökningen efter en dokumentär där de förklarade hur allvarlig dopningen var i Ryssland. De blev bespottade och bosatte sig på hemlig ort i Tyskland. Snacka om återupprättelse.

Motvind: Sympatiska ryska stavhopparen Jelena Isinbajeva meddelade tidigare i år att hon siktade på OS i Rio 2016 som slutshow. Det ser tajt ut.