Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Den statligt sanktionerade antiziganismen

Utanför Ica Maxi brukar en man tigga för att skrapa ihop lite pengar för sin och sin familjs överlevnad.
Handlaren bestämde sig för att då och då bjuda mannen på en kopp kaffe, samtidigt som han släppte in honom i butiken för att värma sig.

Annons

Här borde berättelsen sluta. Det borde rimligen inte finnas så mycket mer att säga om denna händelse. Det borde inte finnas något nyhetsvärde i att en man låter en annan man värma sig en stund. Det borde inte vara upphov till diskussion. Handlaren borde inte få hjältestatus, då handlingen är en högst normal medmänsklig handling som borde vara självklar.

Men världen ser inte ut som den borde, och som den ser ut i dag, krävs det både mod och civilkurage för att göra det handlaren gjorde. I den här världen finns allmänintresse i att en man låter en annan man värma sig en stund och samtidigt bjuder honom på kaffe.

Det visar inte minst de reaktioner som kommit efter att Sundsvalls Tidning i lördags publicerade en liten artikel där man berättade om handlarens gärning och medmänskliga bemötande av tiggaren.

Reaktionerna är häpnadsväckande och djupt beklämmande. Tidningens läsare rasar mot handlaren.

Människor som säger sig värna hemlösa, barn i Afrika och katter, rasar mot att en Ica-handlare släpper in en frysande man i värmen och bjuder på kaffe.

Dessa personer verkar inte ha så väldigt mycket gemensamt utom en sak. Den tiggande mannen är inte svensk. Det är det som upprör. Det är det som gör dem så rasande.

I en öppen Facebookgrupp, som finns till för personer som vill hjälpa tiggande EU-migranter, utbröt redan på fredagen en häftig diskussion, där hatet mot EU-migranterna flödade. Det fanns faktiskt inga gränser för skribenternas förslag på hur problemet med fattigdomen i Europa skulle lösas.

Förslagen var alldeles för grova för att citeras. Men de inkluderade gaskammare.

Även här hade kommentatorerna en sak gemensamt. De rasade mot det faktum att tiggarna inte är svenskfödda. Framför allt rasade de mot att de är romer.

Inte ens påpekandet att kommentarerna var solklara fall av hets mot folkgrupp fick dessa arga människor att stilla sig. I stället haglade argumenten om att det inte är rasism att inte gilla zigenare, och någon kallade sig till och med för "stolt antiziganist".

Att vara antiziganist (jämför m antisemitism) är att vara rasist. Det är att bära på föreställningar om att människor genom sitt ursprung bär på annorlunda, ofta sämre egenskaper än en själv.

I Sverige har det funnits romer sedan 1500-talet, och de har under alla dessa år behandlats som andra klassens människor. Först under andra halvan av 1900-talet fick romer flytta in i riktiga hus. Innan dess ansågs de inte vara lämpade för att bo i hus. Detta för att de genom århundraden förbjudits att göra det. Många tvångssteriliserades. Mellan åren 1914 och 1954 var det förbjudet för romer att invandra till Sverige. Under samma period utrotades hundratusentals romer i Nazi-Tysklands gaskammare.

I dag är romer i lagtexten likställda med andra medborgare, men föreställningar byggda på rasbiologi och århundraden av förföljelse av romer lever kvar i alla delar av samhället. Romer nekas fortfarande bostäder, de släpps inte in i butiker, de har svårare att få arbete.

Så sent som 2011 ville regeringen under dåvarande arbetsmarknadsminister Erik Ullenhag tillsätta en sannings- och försoningskommission, för att en gång för alla göra upp med statens smutsiga förflutna vad gäller behandlingen av romer. Detta initiativ röstades så småningom ner, och bland remissinstanserna som hade invändningar fanns både Justitiekanslern och Rikspolisstyrelsen. Även Svenska Kyrkan vände sig emot ambitionen att göra antiziganism till något skamligt, då man inte ville skuldbelägga människor. Ullenhag gav sig inte och beslutade senare att 46 miljoner kronor skulle avsättas för att förbättra situationen för och kunskapen om romer i Sverige.

Listan kan göras mycket längre, på oförrätter, på statliga övergrepp, på den diskriminering som drabbat romer ända fram till i dag.

Med detta i åtanke är det kanske inte så märkligt att somliga tar sig rätten att trampa på romer som sitter på knä utanför våra butiker och tigger. Det anses riskfritt.

Ändå är det så enkelt som att problemet inte är mannen som tigger utanför Ica Maxi. Problemet är att han är väldigt fattig och tvingas tigga. Problemet är att han kommer från ett land där romer fortfarande systematiskt diskrimineras och kränks av myndigheterna. Problemet är att somliga fortfarande tar sig rätten att skilja på folk och folk, och inte ser att han hade kunnat vara en bror, en far, ett barn, kanske till och med man själv. Problemet är tyvärr också att antiziganismen under alltför lång tid sanktionerats av staten, och dessa ränder tycks ta tid att tvätta ur.