Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Den vetenskapliga revolutionen

Människans historia har ofta tagit dramatiska vändningar när både storskaliga förändringar och enstaka händelser påverkat den historiska utvecklingen. Sundsvalls Tidning bjuder på en serie artiklar som reder ut några av dessa vändpunkter. Denna tredje del handlar om den vetenskapliga revolutionen.

Annons

Folk har sedan stenåldern försökt förstå världen och drivkraften har framförallt, vid sidan av nyfikenhet, varit behovet av överlevnad. Att uppfinna bättre vapen blev exempelvis tidigt avgörande. Och jägare-samlare började för ca 10 000 år sen ersättas av jordbrukare. Historien präglades också från äldsta tider av en kamp mellan de som kommit på nya idéer och de som velat klamra sig fast vid det gamla.

Kineser och greker uppfann redan under antiken saker som krut, papper och mekaniska navigeringsinstrument. Men, trots detta skulle den tekniska och vetenskapliga utvecklingen – och därför också den ekonomiska – länge gå långsamt. Orsaken är oklar, men att antalet människor länge förblev ganska litet och att det därför fanns relativt gott om utrymme och naturresurser spelade troligen en stor roll.

Det var först mot slutet på medeltiden som utvecklingen tog fart. Och det skedde då i första hand i Europa. Där led efter digerdödens härjningar på 1300-talet både bönder och handelsmän akut brist på arbetskraft och arbetsbesparande uppfinningar kunde därför börja slå igenom. På 1400-, 1500- och 1600-talet skulle också ett mycket strängt klimat och många, långa krig sporra utvecklingen inom en rad vetenskaper.

Under denna trehundraårsperiod uppfanns bland annat mikroskopet, teleskopet, räknestickan och en föregångare till ångmaskinen. Än viktigare var dock att gamla teorier om människan och naturen började ifrågasättas. Tidigare hade vetenskap och forskning delvis byggt på religiösa teorier och mest handlat om att (om)tolka gamla källor. På medeltiden hade till exempel den antike filosofen Aristoteles, som skrivit om allt från zoologi till politik, ansets haft rätt om det mesta. Många av hans påståenden om både människan och naturen var dock felaktiga.

Efter att Columbus 1492 upptäckt Amerika och på så sätt bevisat att etablerade åsikter om verkligheten kunde vara helt fel började dock många gamla sanningar ifrågasättas. Astronomen Kopernikus bevisade exempelvis att jorden snurrade runt solen istället för tvärtom. Läkaren Andreas Vesalius startade genom att beskriva blodomloppet den moderna läkarvetenskapen. Och Carl von Linné lade genom sina klassifikationer av växter och djur grunden för botaniken.

Det viktigaste blev dock utvecklingen av matematiken, som ledde vidare till framsteg inom kemi, fysik och geologi. På 1600-talet började därför dagens sekulära världsbild ta form vars kärna är att allt i universum, från den största till det minsta, hänger ihop och styrs av ett begränsat antal naturlagar. Samtidigt utvecklades också nya, säkrare undersökningsmetoder och krav på att påståenden skulle kunna styrkas logiskt och med hjälp av experiment.

Alla gamla idéer övergavs dock inte. Forskare som Isac Newton förblev övertygade om att det fanns en högre makt som bestämt hur naturlagarna skulle se ut. Ren ateism skulle heller inte bli vanlig förrän efter år 1900, när Darwins evolutionslära i kombination med Einsteins relativitetsteori enligt många bevisade att det inte finns någon gud.

Guds existens har dock förblivit ett trätoämne, även bland forskare. Och den vetenskapliga revolutionen fick hursomhelst enorma konsekvenser. På 1700-talet skulle nämligen alla upptäckter leda fram till den industriella revolutionen.