Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Det gäller att minska konflikterna

Annons

Jag har under åren då och då återkommit till frågan om samer och renskötselns förhållande till storsamhället i form av gruvor, vattenkraft och på senare år vindkraft. Någon reaktion har jag bara fått då jag skrivit i S-märkta Länstidningen i Östersund som har en liten samisk del i läsekretsen. Mitt intresse väcktes då jag vid 70-talets mitt jobbade på järnvägen i Abisko, ett internationellt ställe för att vara en så liten plats i nordligaste Lappland, på den tiden dessutom utan vägförbindelse. Där jobbade samer, norrmän, pursvenskar, purfinnar och tornedalsfinnar.

Min ingifte släkting var en av de sistnämnda. Han brukar med all rätt vara stolt över att han i sin barndoms by till skillnad från alla andra i byn, umgicks med samerna. Annars var det vattentäta skott mellan folkgrupperna. När han senare flyttade hem till byn köpte han en tomt av en same som i sin ungdom tillhörde de Karesuandosamer som tvångsförflyttades söderut för i dag över 90 år sen.

Jag läser i DN hur Svenska Kyrkan nu ber om ursäkt för de nomadskolor som inrättades för hundra år sen. Tydligen, det här var nytt för mig, så skulle renskötarnas barn gå i nomadskolor även om det fanns andra skolor närmare hemmet. Det berättas om barn som grät när de tvingades lämna hemmet. Det får mig att minnas en händelse från samma 70-tal i södra Lapplands fjällvärld. Där besökte jag en arbetskamrat som inte kunde hålla tårarna tillbaka när han inför mig och sina gamla föräldrar berättade om sin skolgång så där 40 år tidigare. De fick komma hem från skolinternatet jul och påsk.

Den här mannen var inte same. Hans föräldrar var de nybyggare som bodde längst upp i dalen. Det var en hård tid för många på den tiden.

Min poäng är denna. Det finns mycket att vinna på att söka kompromisser. I Abisko hörde jag många klaga över samebyarnas jakt- och fiskerättigheter. Ändå tyckte jag att det var tvivelaktigt av regeringen Bildt att i 90-talets början ta ifrån samebyarna, alltså renskötarna, dessa rättigheter. Främst därför att det skärpte motsättningarna i onödan. När en dom i förra veckan ändrade beslutet, riskerar vi nya motsättningar om domen står sig i högre instans. Speciellt oroande är det om nyfascistiska SD fortsätter att växa i styrka. I norra Sveriges inland är det i första hand konflikten med samerna som SD i sin exkluderande nationalism försöker rida på.

Min kollega Lina Norberg Juuso är av samisk börd. I går önskade hon sig en oberoende sanningskommission. Jag instämmer. Det ändrar inte min grundhållning att renskötsel och gruvnäring måste kunna finnas sida vid sida. Hur det nu kan göras utan att skapa nya motsättningar? Gruvor är digitala som ettor och nollor, antingen finns de eller inte. De flesta bör kunna vara överens om att gruvor kan drivas med mer eller mindre hänsyn tagen till renskötsel och miljö. Miljön går, som i Stekenjokk i sydligaste Lappland, att återställa. I dagens privata gruvnäring får varken renskötsel eller miljö sitt efter alla konkurser.

I den sköra samvaro där samer räknar sina anor i tusen år kan nybyggarna räkna sina anor bakåt i minst ett par sekler. Här behövs kompromissvilja.

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel