Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Det öppna samhället kräver vårt aktiva försvar

Annons

Alla har vi en relation till flygplatser eller till kollektivtrafiken i en storstad. Det är just detta som gör dem till självklara mål för terrorism. Få platser kan på samma sätt framkalla känslan av att det nästa gång är en själv som maktlöst springer för livet.

Terrorattackerna mot flygplatsen och tunnelbanan i Bryssel på onsdagen följdes av de självklara uttalandena om att stå upp för demokratin och det öppna samhället.

Men just i denna stund, i vår vrede och i vår medkänsla med offren och deras anhöriga, kan det vara värt att ägna en tanke åt vad vi egentligen menar med att försvara det öppna samhället. För det måste betyda något mer än ett rituellt avståndstagande från islamistisk terror.

Vi är präglade av uppfattningen att världen successivt blir bättre. Trots bakslag på vägen, föreställer vi oss en närmast linjär utveckling där inte bara världsfattigdomen utplånas, utan där vi också ser framför oss framväxten av en global kultur där människor delar en idé om det goda livet och håller det liberala västerländska samhället som ideal.

Men kanske är det inte framsteget som är konstanten i den mänskliga tillvaron, utan våldet.

De samhällen vi värdesätter - rika, kulturellt heterogena och öppna mot omvärlden - existerar inte enbart som resultat av mänskligt framåtskridande, utan ytterst tack vare vår förmåga att försvara dem.

Den person som kanske bäst hjälper oss att förstå det öppna samhällets förutsättningar föddes den 5 april 1588. Thomas Hobbes föddes prematurt och talade senare om att det var en följd av moderns skräck inför den annalkande spanska armadan. Fruktan blev hans filosofiska tvilling och följeslagare.

Hobbes statsfilosofi är lika enkel som kraftfull: Utan statens monopol på våld kommer människans liv att vara smutsigt, brutalt och kort.

I dag kan Hobbes hjälpa oss att förstå att begrepp som frihet, eller det öppna samhället, enbart är tomma ord om de inte backas upp med alla de tvångs- och våldsmedel stater kan förfoga över.

Belgiens inrikesminister har uppgett att rekryteringen till jihadismen fortsatt efter förra årets terrordåd i Paris. Det uppgav den amerikanska nyhetskanalen CNN, så sent som några timmar innan attackerna i Bryssel. Andra rapporter talar om att de europeiska säkerhetstjänsterna länge underskattat hotet från belgiska jihadister. Samma sak sägs regelbundet om den svenska viljan och beredskapen att möta hotet från islamistisk terrorism. Det som hände i Bryssel hade lika gärna kunnat hända i Stockholm, Göteborg eller Malmö.

Det är inte sällan vi i debatten framstår som mer rädda för statens våldsanvändning, än för de hot den är menad att avvärja. Så var fallet i FRA-striden, och liknande tendenser har synts i debatten om hur vi ska bemöta förekomsten av våldsbejakande islamism i Sverige.

Men om demokratier inte är beredda och förmår använda sina svärd, kompetent och resolut, återstår endast fruktan för ond bråd död..