Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Det som hände gick fort

Annons

Sepåfan, nu är vi redan här, i slutet av året. Dags att sammanfatta musikåret i Sundsvall, med andra ord. En liten titt in i kristallkulan tänkte jag bjuda på också.

Det har varit ett osedvanligt bra konsertår, förmodligen det bästa i Sundsvalls historia. Visst, de största liveögonblicken skedde på annat håll (Neil Young!), men det har varit väldigt många roliga spelningar i Sundsvall.

Som vanligt vill jag prisa Andreas Raupach och teamet bakom honom för ambitionen att boka stora artister till Stadshuset. Årets allra bästa Sundsvallskonsert skedde just där, med Markus Krunegård. Ren och skär livelycka.

Tufft också att våga göra en inomhusfestival. Tyvärr fattade allt för få storheten i satsningen, men vi som var där fick se grymma konserter med bland annat Teddybears, Johnossi och Confusions.

Just det, Confusions har ju tagit ett riktigt sjumilakliv med sin senaste skiva, och live hör de numera till de starkaste band Sundsvall nånsin fostrat. Nya videon till Strangers får ni förresten inte missa, hur cool som helst.

Pipeline tog räkning till nio, men ryckte sen upp sig, och jobbar på bra i det lilla formatet. Utmärkta bokningar i form av Tiger Lou, Detektivbyrån, Sabaton, ett schyst 35-årsjubileum (Satan vad bra Paper var!) samt onsdagscafékvällarna har gjort scenen till en att räkna med igen. Lägg till Riot Clubs alla punkkvällar, med DLK, Asta Kask och Dia Psalma.

Likaså tuffar Våningen på, och jag gillar Susanne Fellbrinks ambition att plocka intressanta nya artister, med tonvikt på tjejer. Fortsätt med det!

Trist att Club Deströyer blev hemlösa, men jag tror och hoppas de kommer få till en bra lösning. Inte minst med tanke på vilket rykte de byggt upp på så pass kort tid.

Sen var det både förvånande och glädjande att Gatufesten gick in med pengar för att stödja Pipeline, det trodde jag inte om dem. Tvärtemot min uppfattning att de är affärsmän som bara satsar på säkra och inkomstbringande artister har de plöjt ner en rejäl summa i Pipeline. Det kommer garanterat inte ge dem speciellt mycket i ekonomisk utdelning, men ser man till ”good will” är det rena guldgruvan att göra en så pass tydlig satsning på stans lokala musikliv. Way to go, Roger & co!

Tillståndet för musiklivet stan är med andra ord gott. Visserligen borde fler ungdomar gå på livemusik (var höll ni hus på Pipelines 35-årsjubileum, till exempel?), men det verkar som allt fler fattar att det är kul och socialt med levande musik i svettig lokal. Det är bara att hoppas att livescenen håller samma klass nästa år. En hel del tyder ju på det redan nu.

Stadshuset har bokat in Soundtrack of Our Lives (31/1), Anna Ternheim (6/3), Håkan Hellström (12/2), Petter (28/3) och Danko Jones (27/2), som dessutom gör en all ages-spelning på Pipeline samma dag. Restaurang Oscar har också börjat fiska i livefloden och presenterar fyrfaldigt Grammisnominerade Hello Saferide i februari.

Och om 2009 börjar så bra, hur ska det då sluta? Jag hoppas att jag sitter här om ett år och skriver att 2009 går till historien som det bästa liveåret nånsin.