Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

"Det var nog bara ett fåtal som våldtog, men de blev lite av förebilder för många av oss"

Över hela världen översvämmas just nu sociala medier av hashtaggen #Me too – miljontals kvinnor som vittnar om att de blivit utsatta för sexuella trakasserier. Eller värre.
Men det dyker också upp andra berättelser. Som den här. Från en helt vanlig kille, på en helt vanlig skola, någonstans i Sverige.

Annons

#MeToo sprider sig över världen – här kan du dela med dig av dina tankar och upplevelser

”Det började i mellanstadiet, när de första tjejerna fick bröst. Vi tallade dem. Det vill säga vi sprang och jagade flickorna och klämde dem på brösten. Ibland var det helt klart flirtigt och ömsesidigt när jag jagade en flicka, men hur långt jag gick avgjordes inte alltid av hennes medhåll.

Vi öppnade dörrar till bad och gymnastikens omklädningsrum med lystna blickar. Jag skriver vi, för vi var alltid en grupp. Ensam med en flicka var något helt annat, då var vi som vänner och gjorde saker ihop även om det kanske fanns en viss spänning (romantik?) i luften.

Vi växte och började i högstadiet. En del började ha sällskap. Det skröts om vem som knullat vem. På festerna söp vi och försökte få omkull tjejerna.

Jag var inget bra på det. Var jag nykter så tordes jag inte och när jag söp blev jag för full och klumpig och hängde på den ena tjejen efter den andra allteftersom jag blev nobbad. Mina händer sökte sig dit de inte var önskade.

Skrytet blev värre och värre. Vi hade en poängjakt. Ett poäng för att vara med en tjej i sjuan, två poäng för en i åttan, tre för en i nian och fyra för en i gymnasiet. Att ’vara med’ var att hångla i minst en timme.

Det var de som klockade och gjorde slut efter en timme. Att knulla gav fem poäng extra och en tjuåttaåring gav jackpott. Vi började våra fredagskvällar bakom lekstugan med att halsa öl och vin och vi sjöng vår kampsång:

För sorger har vi inga,

våra glada visor klinga,

när vi går för att jaga poäng trallala’

(jag kommer bara ihåg refrängen och inte versen med en hel del sexanspelningar så klart)

Detta var fortfarande i högstadiet och sommarlovet efter, 15-åringar, rätt oskyldiga men vi växte och det blev grövre. Jag fortsatte i och för sig mest att bli för full och fick aldrig riktigt till det som tonåring förutom ett par stycken jag hade riktigt sällskap med.

Men i byn började det bli grövre. Det var helt klart att tjejer blev fulla och våldtogs, i bilar, bakom ’Gårn, och i tält, och det skröts om det. Aldrig att någon kallade det våldtäkt.

Det var nog bara ett fåtal som våldtog, men de blev lite av förebilder för många av oss. De fick ju komma till. Deras historier var spännande.

Det fanns ju också tjejer som var ’villiga’. Jag undrar hur de mådde som lät sig supas fulla och lät en efter en ligga med dem. Hur villiga var de? En del spelade tuffa, andra syntes hur trasiga de var. Varför är det ingen vuxen som ser något?

När jag fyllt tjugo började ett nytt spel. Jag är faktiskt inte helt klar över hur dålig eller ej jag var då. Under ett år gick jag och en kamrat på krogen och raggade. Det blev slentrianmässigt och vi till och med tävlade om vem som kunde fånga en dam på kortast tid.

För Plus-kunder: Experten om #MeToo-kampanjen: "Bara män som trakasserar kan förändra"

Vi valde i regel äldre och i de allra flesta fall var det nog ömsesidigt. Men jag har några dåliga samveten när jag väckt känslor och bara lämnat på morgonen rätt burdust. Men de allra flesta vara nog på lika villkor. Ändå var det en syn vi hade på ’raggandet’ som i dag ger en fadd eftersmak.

Efter det året så hände något. Jag insåg att jag drack för mycket, min mamma dog och jag flyttade från stan och kom på andra tankar. Min relation till de kvinnor jag träffade blev djupare om jag än fortfarande hade svårt för riktiga kontakter. Men efter jag fyllt 25 tror jag i alla fall att jag inte kränkt någon sexuellt. Har jag fel får du gärna höra av dig.

Men kulturen fanns där i alla fall för fyrtio till femtio år sedan. Jag undrar hur mycket annorlunda den är i dag.

Nu har jag levt med en och samma kvinna i drygt 20 år och är även helt drogfri sen lika lång tid. #I did it ”

Texten, som ursprungligen är ett facebookinlägg, har publicerats med skribentens medgivande. Han väljer dock att vara anonym.