Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dikter och människoöden för sommarläsning

Tomas Tranströmer, Joyce Carol Oates - och en debutant som definitivt borde Augustnomineras.
I går höll Monica Gullman från Bokia vårens sista Bokprat i Kulturmagasinet. Hon tipsade om sommarläsning i huvudsak från vårens utgivning.

Annons

När en ständigt Nobelpristippad diktare fyller 80 kan det hända att han själv inte vill någon större uppmärksamhet; i alla fall om han heter Tomas Tranströmer.

Men hans förlag passar i alla fall på att ge ut en samlingsutgåva av dikter och prosa från 1954 till 2004, tillsammans med en biografi över honom skriven av Staffan Bergsten.

– Det har inte funnits något av honom på senare år, och med tanke på att han ständigt är Nobelpristippad är vi i bokhandeln glada att det har kommit ut en sådant här verk. Vi hoppas att båda de här böckerna lever länge, säger Monica Gullman.

En samling av dikter och prosa, men nyskriven, har också kommit från en annan 80-åring: Elsie Johansson, Nancy-böckernas skapare; en djärv kvinna som bröt med sin generations ideal, skilde sig som 65-åring och nu söker en yngre livskamrat. I sin bok "Då nu är jag" skriver hon bland annat brev till Henry Thoreau, författaren till Skogsliv vid Walden.

Annika Thor tar i sin "Om inte nu så när" upp judarnas situation i ett tyskvänligt Sverige 1939. Ilse i boken får till exempel sparken från det tyskägda företag där hon arbetar, och när hon vill ta hit sin familj från Tyskland ställs sådana ekonomiska krav på henne att hon tvingas till prostitution.

– Det är en skrämmande men viktig bok som beskriver hur det verkligen var. Det fanns ju också interneringsläger för judar i Sverige, då, säger Monica Gullman.

"En fager mö" är Joyce Carol Oates senaste; Monica Gullmans favoritförfattare. Här låter hon, på klassiskt Lolitamanér, en tuff tonårstjej möta en 68-årig, förmögen och inflytelserik man, med anspelning på berättelsen om den gamle kungen som ville dö med "en fager mö" vid sin sida.

– Men det här är Oates, och det som händer är inte vad man tror, säger Monica Gullman.

En bok som hon vill hindra från att obemärkt sköljas undan av bokfloden är "Underjordiska timmar" av Delphine de Vigan. Där möter läsaren Mathilde, ensamstående mamma som i åratal skött sitt jobb oklanderligt.

– Men en dag börjar hon märka att hon inte får några uppdrag, att chefen behandlar henne illa och att ingen längre pratar med henne. Det handlar om tyst mobbning och om en miljonstad som Paris där ingen ser en och lägger märke till en, säger Monica Gullman.

"Den bästa bok jag läst på åratal" kallar hon Tomas Bannerheds "Korparna". Det är 70-tal och en 12 -årig pojke lever med sin psykiskt instabile far, lätt utvecklingsstörde bror och en mor som kämpar för att hålla samman familjen.

Pappans stora skräck är att gården ska gå ur släkten, och pressen är stor på 12-åringen att han måste ta över en dag. Han orkar inte med pressen; han mår dåligt, är sängvätare och flyr till sitt fågelintresse.

– Om inte den blir Augustnominerad är det något fel, säger Monica Gullman.

Annons