Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Direkt från Venedigbiennalen till Umeå

I sin konst återkommer den ghananskbrittiske konstnären John Akomfrah till migrationen och till havet. Till årets Venedigbiennal, men också till Bildmuseet i Umeå, gjorde han filmverket "Vertigo sea".

Annons

Alla som lämnar sitt land, av tvång eller egen fri vilja, gör det i förhoppningen om ett bättre liv, konstaterar John Akomfrah. Om migranternas barn 20 år senare återvänder till föräldrarnas hemland för att slåss för Islamiska Staten är det för att något gått allvarligt fel.

I England är John Akomfrah ett mer välkänt namn än i Sverige, inte minst efter sin hyllade BBC-dokumentär om Martin Luther King häromåret. I sitt konstnärskap har han i flera decennier ägnat sig åt en av samtidens mest angelägna frågor: migrationen. Som barn till en ghanansk utvandrare på 1960-talet tycker han sig inte ha något val.

Men motiven är inte enbart självbiografiska, han ser också migrationen som en "utopins nyckelfråga".

– Ingen väljer att fly med målsättningen att skapa problem eller av vilja att dö. Det handlar om en tvångsmässig utopi, och det intresserade mig. Jag är intresserad av det som Shakespeare kallade "vår personlighets goda sidor", av våra goda skäl för att göra något – även om det slutar i något dåligt.

Intervjun sker på telefon från Barbados. Strax före avfärden till Umeå, där "Vertigo sea" nu ska visas, filmar John Akomfrah för ett kommande verk som uteslutande ska fokusera på flyktingbåtar. Sådana finns även i "Vertigo sea" även om perspektivet är mycket vidare. Den drygt 50 minuter långa trekanaliga filmen fokuserar både på havets skönhet men också på dess skräck.

Många av bilderna från "Vertigo sea" är förföriskt vackra. John Akomfrah talar om sin jakt "på det sublima", men tycker sig inte ha förskönat vare sig skräck, slaveri eller död.

– Det handlar om en dubbel bild, om det som är vackert och fruktansvärt på en och samma gång. Det var den kvaliteten jag ville åt.