Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Familjen som brinner för sitt byalag: "En klubb kan fastna i ens hjärta och det har Ljustorp gjort"

Det brukar pratas om "den globala fotbollsfamiljen" i fotbollsvärlden. Här är en hyperlokal förgrening. Fotbollsfamiljen Zavala, släkten som brinner för Ljustorps IF. "Det är svårt att beskriva något som man känner så starkt för", säger Sonja Zavala.

Annons

Carlos och Sonja Zavala pustar ut efter en av hemmamatcherna på Ljustorps IP.  Paret lägger ned många timmar på fotbollen varje vecka och har svårt att sätta ord på sin passion.

Det är en av säsongens hemmatcher för Ljustorps damlag på idylliska Ljustorps IP.

Kvällssolen lyser över idrottsplatsen i dalgången strax nedanför byns skola och kyrka, placeringen skvallrar kanske om att idrotten och fotbollen haft en central plats i bybornas liv under åren.

Fotbollen betyder fortfarande mycket för spelarna och ledarna i klubbens herr- och damlag.

Inte minst för familjen Zavala.

Sonja och Carlos och deras barn Antonio och Nathali.

– Fotbollen är allt. För oss är det fotboll 365 om året, nu 366, säger Sonja Zavala.

På papperet är hon lagledare för damlaget. Det innebär en hel del, framför allt under matchdagarna på hemmaplan.

Hon står i insläppet till idrottsplatsen, hon står i kiosken, hon sköter det administrativa arbetet med laguppställningarna och hon står i speakerbåset.

Det blir många raska steg mellan de olika posterna för Sonja. Hon småjoggar nästan ibland för att hinna med sig.

– Jag vet inte hur jag lyckas. Jag stressar lite mycket ibland kanske. Jag är ju sjukpensionär och ska inte göra så här mycket egentligen. Jag får känna att jag lever när jag kommer hem, men det är samtidigt inget jag skulle vilja vara utan. Jag glömmer att säga till att jag behöver ha hjälp och ofta blir det att jag springer lite, även om jag har några som försöker hjälpa till, säger Sonja, som dessutom suttit på bänken som extramålvakt under våren.

Det är glest på träläktaren på idrottsplatsen den här kvällen, men även om det är få i publiken så ska kiosken vara öppen förstås, det ser Sonja Zavala till.

Vad känner du för Ljustorp?

– Ljustorp är bara underbart, jag vet inte hur jag ska förklara det. Namnet är underbart, att vara där är underbart, att göra andra människor glada och uppleva deras glädje när de kommer till oss i föreningen är underbart. Ljustorp är mitt hjärta, säger Sonja.

Vad betyder föreningen för byn?

– Den betyder oerhört mycket. Det blir en samlingssak och vi har ju både herr- och damlag. Byborna tycker om att komma och se på matcher. Det blir mer sammanhållning för dem också, säger Sonja och fortsätter:

– Skulle lagen läggas ned så dör inte bygden, men det skulle bli mycket tråkigare för dem som bor här. Då finns bara skidor och innebandy kvar.

Hon föddes i Ljustorp, bodde där under sina första år i livet – men Sonja har själv aldrig spelat i byns förening. Däremot mötte hon Ljustorps IF många gånger i sin ungdom när hon spelade i både IFK Timrå och Tallnäs FF.

Carlos Zavala kom till Sverige från Chile 1986, kärleken till fotbollen har alltid funnits där.

– Fotboll är en passion, Det har varit mitt liv ända sedan jag var liten. Det har det alltid varit för hela min familj. Mest på min mammas sida, säger Carlos.

Han har själv representerat många klubbar i Medelpad som spelare (Bland andra Skönsberg, Kovland, Fagervik och Finsta). Han avslutade karriären i Fagervik, men återupptog den ett par år senare när han hade blivit hjälptränare i Ljustorps division IV-lag för herrar.

Då fick han också chansen att spela tillsammans med sin son Antonio i B-laget och division V.

– Vi spelade tillsammans några gånger. Det var skitkul. Jag spelade också med min pappa när han höll på med fotboll, säger Carlos.

– En klubb kan fastna i ens hjärta och det har Ljustorp gjort, säger han.

Carlos Zavala har fotboll i släkten, sedan uppväxten i Chile. Det har han fört vidare till sin familj.

Det är egentligen en lång historia dessförrinnan, där Sonja och Carlos fick en tränarutbildning i Selånger FK. Carlos blev senare ledare i IFK Timrås pojklag (där sonen Antonio spelade) för spelare födda 1989 innan stora delar av pojklagstruppen inklusive Carlos Zavala tog steget över till Fagerviks BK.

Carlos var också tränare för Söråkers damlag under ett par år innan han tog ett uppehåll.

2012 började snacket gå om att starta ett lag i Ljustorp, som saknade A-lag på damsidan.

2014 blev det verklighet när Sonja (lagledare), Carlos (tränare) och Håkan Hagberg (materialförvaltare) tog plats i ledarstaben, men det var inte helt oproblematiskt.

– Det blev lite rabalder med Söråker och Timrå då, de var rädda för konkurrens och att vi skulle ta alla damer från dem. Samtidigt lades Söråkers damlag ned vilket var olyckligt för vi ville inte förstöra för något annat lag. Många spelare kom till oss då och visste vilka vi var. Vi ville ha ett samarbete med Söråker eller Timrå, men fick nej från båda, säger Sonja Zavala, men tillägger:

– Det är ingen mening att ta upp gammalt groll.

Nu är damlaget i Ljustorps IF inne på sin tredje säsong i damtrean. Det är en speciell utmaning att driva ett byalag 2016. Inte en enda av spelarna i damlaget bor i Ljustorp.

– De gör det jättebra. Flera av spelarna åker flera mil från Sundsvall och får ingen resersättning.

Det finns inga flicklag att fylla på från underifrån och nyrekryteringen är kämpig. Spelarna själva försöker ofta hjälpa till genom att locka kompisar till föreningen

– Tjejerna är jättengagerade och vi har en jättefin sammanhållning. Det fick laget under det första året när vi var med i inomhuscupen i Nordichallen. Vi åkte på stordäng, 20–0 och 21–0. Vi hade inte en chans, men något mål gjorde vi och där skapades en sammanhållning. Vi utvecklades ändå och hittade varandra. Det har följt med hela tiden, säger Sonja Zavala.

Familjen Zavala bor i Timrå, men de har tidigare letat hus i Ljustorp.

– Jag älskar Ljustorp och det gör min man också. Så är det bara. Vi hittade till slut en stuga i Roten, som vi köpte, säger Sonja.

Vad tror du om framtiden för damlaget?

– Jag skulle vilja ha in fler tjejer i truppen och satsa på att gå upp i division II. Det skulle vara lycka att få göra det. Men det är svårt att sia om det är möjligt. Då gäller det att få in nya spelare och att vi får ha kvar de vi har. Får vi in några nya så kan vad som helst hända.

Vad är det bästa med att engagera sig som ni gör?

– Glädjen från tjejerna, det är det bästa. Det är en njutning. Men varje gång vi förlorar blir jag också förbannad, men det går över och vi kan skratta efteråt.

Det kanske är en ny generation Ljustorps-spelare på gång, berättar Carlos Zavala.

– Jag har två barnbarn så jag är både farfar och morfar. Jag längtar tills de börjar spela fotboll också, säger Carlos och skrattar.

Fakta: Familjen Zavala

Medlemmar: Sonja, Carlos, Antonio, 27, Nathali, 28

Bor: Sonja och Carlos på Örnen i Timrå.

Roller i Ljustorps IF: Sonja är lagledare och allt-i-allo, Carlos är tränare för damlaget, Antonio har trappat ned den här våren, men har spelat med herrlaget tidigare. Nathali spelar med damlaget.

Sonjas bästa minne från Ljustorps IF: "Starten med damlaget där vi åkte på så mycket stryk och ändå kunde skratta efteråt. Det är oförglömligt. Vi kunde skratta och gå därifrån, det var en bra början.

Sonjas värsta minne från Ljustorps IF: "Alla saker som händer med tjejer som gör illa sig på planen så att de inte kan spela mer, det är det tråkigaste som finns."

Ljustorps IP är en av många klassiska idrottsplatser i Medelpadsfotbollen. Idylliskt, välskött och med en liten träläktare på ena långsidan.

Sonja Zavala på väg från speakerbåset till nästa uppgift.
Ljustorps IP.

Ljustorps damlag värmer upp på sin hemmaplan.

Carlos Zavala, tränare.

Mer läsning

Annons