Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Dolly som den amerikanska drömmen

Teaterrecension
Lunchteater: Dollywood
Av och med: Anna Bromee och Jonas Sjögren
Sveateatern, torsdag

Min bild av Dolly Parton har varit dubbel - dels den som gav E-kupan ett ansikte, dels en låtskrivare med ett och annat som bitit sig fast i minnet, som "Jolene" och "Nine to five".

Gåtan, dubbelheten, kvarstår till viss del även efter "Dollywood", som inledde vårens serie av lunchteater på Svea, en välbesökt tradition som nu lär vara inne på sitt nionde år.

Läs mer: Vårens lunchteater

Konceptet att berätta om och sångsätta en känd persons liv har vi sett flera exempel på, men då har det oftast varit svenska artister som hos svensk publik är djupare förankrade, som Alice Babs, Siw Malmkvist och Thore Skogman.

Men inte tu tal om att Dolly är en superkändis, och här fick vi flera aspekter av henne. Född i ett extremt fattigt hem med elva syskon, tidigt annorlunda; en bokläsare, alienerad. Slet och hungrade sig igenom sina första år på väg mot musikdrömmen, blev ekonomiskt utnyttjad, fick skräpjobb. Men till slut kom karriären och världsberömd blev hon med gladfeministiska filmen "9 to 5".

Hon, dotter till en far som var analfabet, blev också den första i sin familj att ta examen från high school och hon har grundat ett bokprojekt som ger varje barn som föds i hennes fattiga och lågutbildade hembygd en bok per månad tills barnet fyller fem. Den som kan läsa kan ta makten över sitt liv, menar hon.

Anna Bromee och Jonas Sjögren använder filmsnuttar och projicerade bilder som en smart och integrerad del i föreställningen. Vissa av klippen har säkert inget med Dolly att göra men passar ändå fint in, och ibland för skådespelarna dialog med inspelade röster. Här handlar det mer om att berätta än att analysera, och inga försök till svar ges på den stora frågan varför Dolly Parton väljer att krypa bakom bimbofasaden när hon i själva verket är en intelligent varelse och en knivskarp affärskvinna.

Kanske ger hon bara Amerika vad Amerika vill ha och lånar ut sig själv som parodi. Hennes välkända humor tyder på stor distans till den fasaden. De flesta Dolly-skämt har hon själv myntat, som "Om ni bara visste så dyrt det är att se så här billig ut". Och säkert är hon rätt bekväm under sin mask. Vid förhandlingsbordet är det kanske dessutom en smart strategi att lura motståndaren att tro att han ska få en lätt match.

Dolly Partons liv, som alla andras, har varit en blandning av sorg och glädje, tur och otur. Men hon har hittat sitt sätt att bli så rik att hon kan göra vad hon vill - den amerikanska drömmen i ett nötskal. Det vore kul om det skrevs en bok med Dollys samlade citat. Kanske är den rentav redan skriven.

Läs mer: Nya teaterlokalerna