Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Dramatiskt flyktingöde

Czeslaw Waluszewski var ingen vanlig Sundsvallsbo.
Som ung sattes han i koncentrationsläger och som vuxen misstänktes han för att vara spion.
Nu skriver sonsonen Daniel boken "Med en blick över axeln" om sin farfars liv.

Helst ville Czeslaw Waluszewski lägga det hemska bakom sig.

Som student i polska Lwow greps han av Gestapo som misstänkt motståndsman, torterades och skickades till Auschwitz. Efter krigsslutet var han en av dem som kom med Röda korsets transporter till Sverige.

Familjen hade hört fragment av hans upplevelser och uppmanat honom att skriva ned sina minnen, men det blev inte av. Några år efter hans bortgång fick sonsonen Daniel, som du flyttat från Alnö till Stockholm, veta att det kunde finnas dokument i Riksarkivet. Han hittade mer än han väntat, bland annat förhör från Statens Utlänningskommission, utredningar om varför farfadern inte återvände till Polen samt Säpo-handlingar.

Nu finns boken, som berättar både om de dramatiska delarna men också att Czeslaw Waluszewski lyckades bra i det nya landet. Medan han var placerad i utlänningsläger i Hälsingland träffade han sin svenska fru, och med henne flyttade han senare till Sundsvall och fick anställning av SCA. Och rättade in sin tillvaro i ett ganska oskuldsfullt land, som hade svårt att förstå vidden av vad han upplevt.

– Han mötte både förståelse och skepticism och fick hjälp med det fysiska. Svenskarna var bra på att bota hjärnskakning och benbrott, men det mentala fick han klara av själv, säger Daniel Waluszwski.

Men prövningarna var inte slut för Czeslaw Waluszewski. Som språkkunnig användes han förstås av sitt företag i kontakterna med det då kommunistiska Östeuropa. Det var nog för att få Säpo att misstänka honom för spioneri, och säkerhetspolisens informatörer följde med honom vid mötena med de östeuropeiska industrirepresentanterna.

– Det var tragikomiskt. Säpo-folket kunde inte ryska eller polska, så de hade ingen aning om vad som sades. Det tycks ha varit viktigt att samla in uppgifter, men inte att analysera dem, säger Daniel Waluszewski.

Trots allt trivdes Czeslaw Waluszewski bra i Sverige och var glad över att ha kommit hit.

– Visst påverkade det förflutna honom. Han hade hallucinationer och mardrömmar, men han älskade Sverige. Minsta gest av vänlighet, som för oss andra är självklar, var för honom fantastisk, säger sonsonen.