Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Du fick vad du ville – jag darrade av ilska efter att du inkräktade på min kropp

Jag vill att du tänker efter.

Ja, du.

Du fulla och främmande man som kom fram på spårvagnen en kväll i Göteborg när jag var på väg hem från jobbet. Jag satt själv på en näst intill tom spårvagn när du och din polare gick på vid Järntorget. Du såg att jag satt där, med hörlurarna i och kollade ut genom fönstret. Det fanns hur mycket platser som helst. Du kunde ha satt dig var som helst, men, du lämnade din kompis och stapplade dig fram dit jag satt.

■■ Följ ST Debatt på Facebook

Ett moln av sprit och cigarettrök slog mig när du flinandes satte dig ner mitt emot. Jag ville inte prata med dig, så jag kollade inte upp, utan jag fortsatte att kolla ut genom fönstret och ringde en kompis. Jag såg i reflektionen i fönstret hur du stirrade på mig, flinade och försökte fånga min uppmärksamhet, trots att jag nu satt och pratade med min vän i telefon. Du var obehaglig, det kröp i hela mig, så jag sa:

"Du ser väl klart och tydligt att jag inte vill prata med dig? Gå och sätt dig någon annanstans, det finns massa lediga platser." Du hånlog och satt kvar.

Till slut kunde du inte hålla dig längre. Jag gav inte dig den uppmärksamhet du ville ha, så du sträckte dig över mig, smekte din hand längs mitt lår, mumlade något obegripligt och log. Du log mot din vän, som log tillbaka, som om ni nyss vunnit ett jävla vad. Som att ni kunnat springa fram till varandra och göra highfive.

Ja, du fick vad du ville. Du fick min uppmärksamhet. Jag ställde mig upp och skrek. Jag bad dig dra åt helvete, sa att du var sjuk i huvudet och fortsatte att skrika tills du stapplade dig tillbaka till din nu förskräckta vän. Ni gick av på nästa hållplats och jag satt kvar.

Jag satt kvar och darrade av ilska. Ilska över hur någon som du kan känna dig berättigad till att inkräkta på mitt personliga utrymme och på min kropp. Ilska över att folk inte ingrep och ilska över att din vän inte stoppade dig utan bara spelade med.

Det var en fyllegrej för dig. En rolig historia som du antagligen kommer berätta för dina polare. Om tjejen på vagnen som blev så sjukt förbannad bara för att du satte dig mittemot och råkade "röra henne lite".

Men jag vill att du tänker efter. Du fulla och främmande man som tar dig friheten till att röra mig och antagligen andra kvinnor också, tänk efter. Och även du, kompisen som står bredvid. Kompisen som har vett nog att inte komma fram från första början, men inte vett nog att säga ifrån. Du är lika obehaglig som din vän. Du är lika skyldig.

Det är aldrig bara en fyllegrej, en grabbgrej eller skojgrej. Jag ska inte behöva ha ett osynligt skyddsfält som bränner dig om du är för nära. Det ska inte din framtida dotter heller.

Tänk efter, tänk om, ta lärdom och säg ifrån.

Daniella Nygren

Numera Sundsvallsbo

Läs även:

Kvinnor fortsätter att skuldbelägga andra

Numera vågar jag bara vidröra min käresta hemma – man vill ju inte se ut som en snuskhummer

Vi män har aldrig frågat kvinnor var gränsen går – manligheten måste förändras

Sofia Mirjamsdotter om #MeToo och #prataomdet: "När folk berättar om det tar det bort skammen"

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel