Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

En återvändare som fick nya perspektiv

Han ville jobba inom vården men fann ändå yrkesrollen inom teknikbranschen. Efter många jobb runt om i världen fick han nog i samband med en militärkupp i Filippinerna. Då återvände Lennart Hedlund till barndomstrakterna i Fränsta. Där byggde han upp Riksarkivets mikrofilmningsanläggning. Lennart har rätt att ta det lite lugnare nu när han fyller 70 år.

Annons

Lennart Hedlund och hans äldre bror hade en bra uppväxt i Komsta, Fränsta. Hans mamma var hemmafru och pappa var lantbrukare och åkare. Efter sex år i folkskolan och fyra år i realskolan blev valet att utbilda sig till telereparatör vid yrkesskolan i Timrå.

– Egentligen ville jag jobba inom vården, men det var en fullträff att få bo och plugga i Timrå i fyra år. För mig som ishockey-intresserad blev det en viktig tid. Jag fick umgås med alla dom som blev storstjärnor längre fram och jag fick spela själv, minns Lennart, som sedan dess har Timrå IK i sitt hjärta.

1966 gjorde han lumpen på K4 i Umeå. Han var ju bondpojke och fick mot sin vilja bli beriden soldat med häst. Året därpå sökte han jobb som mentalskötare på Umedalens sjukhus. Föräldrarna ville dock annat och bestämde mer eller mindre att han skulle gå vidare inom tele och elektronik. Den här gången blev det 4 år vid Västermalms skola i Sundsvall, men det var inte alls vad Lennart ville. Sommarlov och helger jobbade han som mentalskötare, nu vid Sidsjöns sjukhus.

Lennart ville bort och han ville ta kommandot över sitt liv. Företaget Ericsson var på värvarstråt i Sundsvall och sökte ung arbetskraft. Lennart såg möjligheten att komma till Stockholm och anmälde sitt intresse. Ericssons värvare konstaterade efter ett samtal att Lennart hade helt rätt egenskaper för att bli försäljare på marknadssidan och så blev det.

1971 fick Lennart Hägersten som adress. Han hade aldrig varit utomland och skickades för att jobba i Indonesien. Han trivdes med jobbet där, vidareutbildade sig och blev kvar i några år. Det gick raskt framåt och 1978 var Lennart med och byggde upp modern infrastruktur och telefonlinjer i Libyen. Sedan följde nya projekt i Tunisien och Malta.

Från 1981 till 1986 var Lennart huvudsakligen i Sydkorea där han Ericssons marknadsdirektör. Lennart var gift och 1985 föddes hans dotter Ulrika.

1989 var Lennart på en tjänsteresa i Filippinerna då han blev fången i ett lyxhotell i Manilla. En militärkupp pågick i staden, hotellet hamnade bokstavligt talat i skottlinjen och alla i hotellet blev inlåsta i sex dygn.

– Jag sov i ett badkar eftersom det kändes säkrast när vi blev beskjutna. Jag hann tänka mycket och bestämde mig för att det fick vara nog, jag skulle flytta hem om jag klarade mig helskinnad från den här krigssituationen, berättar Lennart.

Hemkommen till Sverige sade Lennart upp sig hos Ericsson, åkte hem till Fränsta och började totalrenovera föräldrahemmet. 1992 flyttade Lennart och hans familj in i jordbruksfastigheten i Komsta. Under tiden hade Lennart blivit platschef vid det som skulle bli Riksarkivets mikrofilmningsanläggning i Fränsta. Det blev senare ett mediakonverteringscentrum för historiska dokument, i dag det största i sitt slag i Europa.

I maj 2010 drabbades Lennart av ett akut hjärtstopp som hade kunnat kosta honom livet. Sambon Evas kunskaper inom hjärt- och lungräddning blev räddningen. Efter en lång konvalescens och nära förestående pensionering så avslutade Lennart sin tjänst hos Riksarkivet 2011.

I dag mår Lennart Hedlund utmärkt och njuter när han får vara i den del av Medelpad han älskar mest.