Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

En historisk roman om Sundsvalls brandkår

Litteraturrecension
Svenåke Boström: Sofia Bugges sigill
Research och faktakontroll: Tommy Jansson
Design Sundsvall

Annons

Dramatiken när människors liv står på spel i bränder och olyckor ställs mot brandmännens vardagsslit med att hålla sig och utrustningen i trim i Svenåke Boströms roman Sofia Bugges Sigill. Samtidigt framträder samhälls- och tidsmönster.

Boken är ett beställningsverk från Medelpads räddningstjänstförbund om Sundsvalls brandkår. Fem andra skribenter tävlade med Svenåke Boström om att få skriva den. Talande bilder från gången tid omramar texten.

Själv skulle jag föredragit en faktaframställning istället för den roman det blev. Den är nämligen en tveeggad historia, som pendlar mellan livfulla skildringar av en verklighet, där brandmännen var hart när livegna, och rent pekoral.

Parallellt med att man blir delaktig i brandsoldaters förtvivlan, när små barn brinner inne eller deras maktlöshet när kapsejsade sjömän fryser ihjäl inför deras ögon utan att de kan nå dem, tvingas man läsa om pinsamma herdestunder. Picken var bara halvseg, står det, och hur han än försökte komma till skott med kvinnan i sängen så var det helt hopplöst. Herregud!

Bokens bästa avsnitt handlar om när Thage Kjeell och andra frivilliga brandmän från Sundsvall deltar i Finska vinterkriget 1939. Kjeells anteckningar är viktig källa för Boström, tillsammans med intervjuer, tidningar, protokoll och arkivmaterial.

Kjeells reaktioner när han ställs inför mänskliga kroppsdelar kringspridda på Åbos gator eller som sin sista krigsinsats deltar i att förstöra bohag på Hangö, innan ryssarna tar över, beskrivs med stark intensitet.

Romanhandlingen koncentras kring två mord och kring den fattige brandmannen och sedermera brandmästaren Evert Långström som förälskar sig i och gifter sig med den rike träpatronen Bugges dotter Sofia.

1930-talets Kreugerkris som gjorde rika fattiga skildras förstås. I Sundsvall får brandkåren rycka ut på bränder, anlagda av folk som vill kapa åt sig försäkringspengar.

En sågverkskamrer, insyltad i skumraskaffärer, mördas i romanen och bränns inne för att det skall se ut som en olycka. Snart mördas också glädjeflickan han gjort till ärbar kvinna och tänkt gifta sig med. Sofia Bugge bär med sig hemligheten om vem som tog dem av daga in i döden.

Men intressantare än den haltande historien är verklighetsbilderna:

Från branden i hård storm 1888 då träbebyggelsen i Sundsvalls kärna ödelades och beslut fattades att i framtiden fick bara stenhus byggas i innerstan.

Från bygget av den provisoriska station som efter branden snabbt slogs upp i Järnvägsparken tills arkitekt Knut Gyllencreutz mäktiga skapelse, påminnande om Gripsholms slott, tog form på Köpmangatan.

Och om Gustaf Hellgren, brandchef 1893-1922, som oförtrutet introducerade nymodigheter som förbättrade brandkårens kapacitet. Bland annat anställde han smeden Eugen Fromell, som utvecklade den skjutbara Sundsvallstegen med vilken man nådde fyra våningar.

Man får också inblick i hur förtroendet brandmännen emellan bröts när några av dem krävde försäkringspengar för långa listor av påhittade saker som de påstod brunnit inne i slangtornet, som ett par småpojkar lyckats tutta på.

Tidsdetaljer finns i de korta citat ur lokaltidningarna, som inleder kapitlen men också direkt i texten.

Där framträder skräddare Valter Persson på Stenhammaren med sina sömmerskor som i själva verket är horor. Där slocknar gatubelysningen under köldvintrarna på grund av den dåliga fotogenen som fryser och där får man veta att August Strindberg dövat sorgen efter skilsmässan från Siri von Essen genom att agera trummis och dansa med servitriserna på restaurang Tivoli i Sundsvall, när han gästade patron Magnus Forsell på Orrvikens sågverk.

Svenåke Boström har alltså skrivit en högst läsvärd bok vad det historiska beträffar men en undermålig roman, främst därför att han har dåligt handlag med att skildra relationer.

Läs mer om boken: En historisk roman det glöder om

Räddningstjänstens historia blir roman