Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

En kär vän har somnat in – minnesord över Birgitta Lindström

Birgitta Lindström, född Nordin, avled efter en lång tids sjukdom stilla på midsommaraftons morgon i en ålder av 75 år.

Annons

Hon efterlämnar närmast maken Lars, dottern Jenny och barnbarnen Oliver, Maximillian och Liv.

Birgitta och jag har vuxit upp som grannar, men med tre års åldersskillnad så var vi inte nära kompisar förrän vi kom upp i övre tonåren.

Birgitta började vid 20 års ålder arbeta i matsalen på dåvarande regementet LV5 i Sundsvall. Tre månader senare började jag också arbeta där och då blev vi både arbetskamrater och bästa kompisar.

Vi arbetade ibland på Åstön när "repgubbar" hade militärövningar. Då bodde vi i baracker under de veckor som repövningarna pågick.

Det var en rolig tid under de år vi arbetade tillsammans trots att arbetet var fysiskt påfrestande med tunga lyft och mycket städning. Oj vad vi skurade alla stengolv där vi lyfte den tidens plåthinkar som var tunga att förflytta fulla med vatten och vanliga skurkäppar som vi skurade med. Alla stengolv skulle rengöras efter våra gäster, som var hundratals värnpliktiga, som ätit den fantastiskt goda mat som våra kokerskor lagade och som vi serverade.

Birgitta var en person med en hög arbetsmoral och jag kan inte minnas att hon var borta en enda dag från jobbet trots att hon inte var helt kurant alla dagar under dessa år. Jag tyckte ibland att hon stressade allt för mycket men det var Birgittas personlighet. Allt skulle göras näst intill perfekt och samtidigt snabbt.

Vi samarbetade otroligt bra tillsammans och blev de bästa vänner både i arbetet som i det privata livet.

Senare skildes våra vägar åt då vi båda bildade familj och flyttade på varsitt håll.

Tiden gick och efter många år återupptog vi kontakten igen och har sedan Birgitta drabbades av en svår sjukdom träffats kontinuerligt och fikat tillsammans.

Vi har alltid haft fina samtal om gemensamma minnen.

Jag kommer att sakna min vän mycket.

RoseMarie Håkansson