Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

En ljusspriderska på tröskeln till elitserien

Annons

Så mörk är natten i midvintertid, men se – då nalkas Lucia.

Ja, nu är det dags igen. Elva nätter före jul ska föräldrar, farmödrar, morfäder och allsköns släkt iväg till förskolor och skolor för att se sina små gå i luciatåg och sjunga julsånger (även om detta just det här året mestadels skedde redan i går).

Som sportreporter hör man ofta talas om så kallade elitsatsningar – då barn och ungdomar vid en viss ålder inte längre får plats i hårdsatsande idrottsföreningar.

Men ingen gång är linjen mellan bredd och elit så fin som den trettonde december.

Nuförtiden är det nämligen fult att utse bara EN Lucia. Alla som vill får med glädje dra på sig det vita linnet och den värmespridande ljuskronan (kan jämföras med att alla som deltar vid idrottstävlingar på knattenivå får diplom och festis).

Krav på sångförmåga finns sällan heller, varför ingen som inte är släkt överhuvudtaget skulle ha en tanke på att besöka ett luciatåg på mellanstadiet. "Åh vad de är söta, men det låter ju förj***igt" är förmodligen vad som surrar i huvudena på de släktingar som uthärdar ännu en ofrivilligt frijazzig tolkning av Luciasången.

Detta får ofta pågå ända upp i högstadiet, men där blir det raskt ändring.

Plötsligt ska man, på bästa dokusåpamanér, rösta fram både Medelpads och Sveriges Lucia. Det blir krav på utseende, och nåde den som inte fixar sopranstämman på Betlehems stjärna(även om den kandidat vars föräldrar har flest arbetskamrater alltid vinner).

Men det finns väl egentligen inga rätt eller fel. Själv njuter jag till fullo av att med en kopp nybryggt morgonkaffe och en lussebulle följa luciatåget på tv.

Men om jag någon dag får några barn lär nog även jag sitta där på en stol i skolmatsalen för att lyssna till Lusse Lelle i toner du inte trodde fanns.

Och tycka att det är det finaste som finns.

Mattias Denkert

sportreporter som säsongsmissbrukar glögg och pepparkakor