Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En minnesbank för framtiden

/

Föreningsväsendet är en ryggrad i svenskt samhällsliv; en skatt som det är svårt att föreställa sig hur vårt land hade sett ut utan.

Annons

Föreningsarkivet, tidigare folkrörelsearkivet, i Västernorrland fyller 70 år i år och firar bland annat med att ge ut en jubileumsbok. Det är en blandning av historik, berättelser om arkivarbetet förr och nu, biografier om lokalhistoriker, och utdrag ur handlingar som ligger i arkivet. Inte minst minnena från folkrörelsetiden har mycket att berätta om den aktuella tidsandan.

Om man inte är personligt berörd är detta ingen bok man sträckläser, men även ett bläddrande ger stoff att fundera kring. Många av författarna uppehåller sig nämligen vid betydelsen av arkiv. "Utan minnen ingen historia" skriver Alf Wedin. "Föreningsarkivet Västernorrland finns för att motverka samhällets glömska när det gäller den gemensamma historien", skriver Tom Sahlén - värt att notera i en tid där allt tycks handla om individen.

Bengt Göransson för sin del ber oss läsa med urskiljning och inte romantisera gångna tider. Sällan skriver väl till exempel nykterhetsrörelsen om alla dem som slutade för att de inte klarade att hålla sina löften. Men ännu lättare är det att anamma myter om historien om man inte läser arkiven alls - eller inte har några att läsa.

Förr skapade man en förening med stadgar, protokoll och verksamhetsberättelser om man ville ha något uträttat; i dag skapar man en Facebookgrupp som upplöses utan spår. Hur ska våra efterkommande få veta något om vår tid? Och vilka arkiv lämnar vi som individer efter oss; hur undviker vi att efter vår bortgång bara bli deletade som en puff i cyberrymden?

Kanske är det nedvärderade fotoalbumet, med dess bilder av gemenskap i familj, grannskap och föreningar, det enda våra barnbarn kommer att finna värt att behålla efter oss.

Annons