Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

En ordlös bildberättelse

Anna Clarén: Holding (journal)

Holding av Anna Clarén vann nyligen Sveriges Fotografers Förbunds pris
för Bästa fotobok 2006. Det var långt ifrån hennes första bok, men de
andra har varit gjorda på uppdrag och handlat om mat och trädgård. Den
här gången rör det sig om en betraktelse som har sitt ursprung i hennes
personliga erfarenheter. Hon ser själv på boken som
dagboksanteckningar. För under fyra månader hade hon med sig kameran
överallt och fotograferade så fort känslan infann sig som hon ville
fånga.

Titeln syftar på ett begrepp inom psykiatrin som står för barnets behov
att känna sig älskad och omhändertagen. Och boken är en ordlös
berättelse om en tillvaro i gungning mellan dröm, minnen och
verklighet.

Det är sköra, förtroliga bilder av människor och vardag som öppnar sig
för det ömtåligaste, när vi är vilsna och svaga. Liv som snurrar kring
varandra, som sårar, som söker ömhet, omsorg och mening. Men Clarén är
inte påträngande och utnyttjar aldrig de medverkandes utsatthet.
Dessutom skapas distans till motiven genom att bilderna framträder i
ett vitt, mjölkigt ljus och blekta färger.

Fotografen deltar själv i boken, bland annat i en av de vackraste och
mest gåtfulla bilderna där hon ligger och sover. Kamerans slutare fick
stå öppen hela natten tills hon vaknade vilket resulterade i en bild
där kroppen delvis är transparent, nästan håller på att lösas upp och
ansiktet försvinner in i kudden. En bild med stor poetisk tyngd.

Berättartekniskt är Holding inte en rak framställning utan snarare en
mångfald av ögonblick, som för den skull aldrig svävar på målet.
Tillsammans bildar de ett sammanhang som pendlar mellan det otäcka,
oroväckande och inslag av ömhet.

Det dyker upp många frågor när jag bläddrar genom boken. Ett dukat bord
står tomt. Vem väntar man på? En flicka har skurit sig. Varför? Vem är
hon? Men snart upphör jag med sådana funderingar och tar istället till
mig den underliggande berättelsen om längtan, ensamhet och otrygghet.
Frågor som berör oss alla.
Eva Dandanelle