Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

En röd liten stuga

Folkkonsten har i högsta grad sitt värde, menar Sven Larsson.

Annons

Att tala mål har sent omsider blivit en någorlunda rumsren umgängeston i mer officiella sammanhang, även om det vi kallar rikssvenska dominerar inte minst i mediavärlden medan målet lite nedlåtande får stå i fjöset. (Provinsiellt ord för ladugård)

På ST/kultur läser jag Mål i mun som beskriver det dialektala ur olika synvinklar och sammanhang och ger mig impulsen att plocka fram Nicke Sjödins diktbok Baka lagårn:

Baka lagårn geck jäg fram å tellbäka den junimåran då pappa skull jorlsättes.

Jäg grinte myttje mer baka lagårn än häri likhuse. Där va ju int han.

Men baka lagårn där va´n breddavä mäg.

Fast han syntes ju int. Dä va dä som jäg tyckte va så farli härmlit.

Dikten illustreras med en lagård tecknad av Lennart Jäger som med Nickes text ger mig en ny impuls närbesläktad med bygdemålen som ett eventuellt nästa steg för ST/kultur att sätta fokus på, efter min högst personliga planering. Det händer nån gång jag besöker loppisbutiker där man kan hitta tavlor målade av okända från förr, i ordnade hyllrader nästan som ett konstgalleri utan konstnärlig ambition.

Jag ser landskap med dalar och höjder, en och annan höhässja och lada, den röda stugan, blombuketten i vasen. Trygga, igenkännbara motiv som kan fylla sin plats på väggen med ett egenvärde, personlig prägel i motivet, ett första steg att närma sig det ogripbara vi kallar konst. Fantasin får spela fritt.

Är det möjligt att hitta något annat värde i tavlan om vi lämnar det konstnärliga därhän? Kulturella värden har ett brett spektrum att vägas in för att rädda den röda stugan från soptippen. Tyvärr tror jag den ligger minst lika risigt till som glesbygdens alla ödegårdar när bygden utarmas.

Det är då impulsen slår till när jag läser Nickes dikt och ser Lennarts lagård, tänk om ST/kultur tar steget in på folkkonstens domäner, som med Mål i mun, innan det mesta av pannåer och ramar dumpas i brännbart för kremering i värmekraftverk?

Jag ser fram emot att dessa okända målares motiv på väggar runtom i bygderna får en plats inom kulturens ramar.

Lär fler insändare av Sven Larsson:

Det blödande hjärtat

Den rätta historien om Y:et