Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

En trygg bild av glesbygd

Fotobok
Sara Linderoth: En sång om livets gång
ISBN: 978-91-637-7803-2

Annons

För tio år sedan gjorde Sara Linderoth tvärtom mot så många andra. Hon flyttade från Uppsala till Fränsta. Här bodde hon länge, och utifrån perspektivet att vara boende och inte gäst tillkom de bilder från Ljungandalen som hon sedan använde som examensarbete på Konstfack.

Här finns inga ord, inget mer än titeln att förhålla sig till i textväg. Men i ett pressmeddelande skriver Sara Linderoth att "staden stärker sin ställning som norm". Just det är vad jag tänker på när jag öppnar boken - och innan jag läst pressmeddelandet. Den som ger sig på att skildra nutiden hade i nio fall av tio valt staden med dess puls, modernitet och trängsel. Och det första man ser i den här boken är mycket riktigt det som inte finns där. Inga stenmiljöer och enorma, hopträngda huskroppar. Inga hypernya Ikea-möblemang. Inga människor som har bråttom, knappar på mobilen, klär sig som modedockor.

Ändå finns här inga tillrättalagda idyller och inga bländade naturvyer annat som bakgrund - folk som bor bland sådana har nämligen en tendens att inte se dem; det som turister står och gapar över är bara en del av livet för dem. Även här festar ungdomar och är glada men tycks inte ha några krav på sig att vara coola. Eller också betyder cool något annat här än i staden.

Det som finns är trähus, timmerhögar, snö, vedstapeln, den faluröda samlingslokalen där familjehögtider äger rum, raggarbilen. Julpynt och påskliljor vittnar om årstidernas gång. I luciatåget i skolan deltar bara ett fåtal barn. En nyuppdragen fisk - är det kanske fisk som hänger i kassarna på de numrerade krokarna också? Jodå, nästa bild visar en pimpeltävling. Här försöker inte fotografen sätta oss på det hala. Bara det ger intrycket att folk i glesbygd är uppriktiga, och det genomsyrar boken: ärligt, genuint. Det kan mycket väl vara en romantiserad bild som härrör från betraktarens önsketänkande, men det är likafullt känslan bilderna väcker. Här finns stillheten. Tiden att ta sig en funderare. Tryggheten i att leva som de generationer levt som gått före.

Glesbygdsproblematiken kan vi. Om nedläggningar och utflyttningar har vi läst. Glesbygdens trygghet känner vi inte lika väl om vi inte själva bott där. Men här i boken finns den. Det är okej att ha ett möblemang som andas 70-tal. Det är självklart att jaga älg som människan har gjort sedan Homo sapiens barndom.

Men samtidigt som orgeln och älghornet ger trygghet blir de också en bild av något sakta bortdöende. "Livets gång" syftar inte bara på individuella liv utan också på ett sätt att leva, som åldras och kanske dör. En kvalité som blir allt sällsyntare. Men som lyckligtvis ännu levs.