Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En uppskattad kollega har somnat in – minnesord över läkaren Lena Kälvesten

Annons

Läkaren Lena Kälvesten har avlidit i en ålder av 74 år.

Lena arbetade som läkare i Sundsvall från 1971 fram till sin pensionering 2012. Hon avled efter en längre tids sjukdom i maj en knapp månad före sin 75-årsdag. Hon efterlämnar närmast maken Lars Kjellberg, barnen Cecilia, Jenny, Björn och Lisa samt många barnbarn.

Lena blev barnläkare men insåg att hon ville arbeta inte enbart med barnen utan med hela familjen och med alla åldrar. Hon ville se människan i sitt sammanhang och inte bara behandla en sjukdom. Lena sökte sig till primärvården och fick en tjänst hos Klas Göran Eriksson och maken Lars i Granlo och efter några år var hon specialist i allmänmedicin.

Lena blev också skolläkare på deltid. Skolhälsovården var sedan länge sviktande i Sundsvall men Lena lyckades efter ett enträget arbete övertyga politiker och tjänstemän om behovet av en förändring och kommunen fick tillbaka en skolläkartjänst på heltid.

1981 satt Lena och jag på tåget från Ånge tillsammans med ett par barnhälsovårdspsykologer. Vi diskuterade den senaste inneprylen, freestyle-bandspelaren. Det ledde till en artikel i ST över två sidor. Lena sade bland annat: ”tonåringar som går omkring i ett ständigt ljudbuller får hörselsinnet avtrubbat.” Vi vände väl inte utvecklingen men man var ändå tidigt ute i debatten.

I mitten av 1980-talet ringde Lena: ”Varför är en del barn med astma ofta borta från skolan? Det verkar inte vara ett direkt samband med hur svårt sjuka barnen är i sin astma.” Vi gjorde en studie och fick många synpunkter kring barnens skolfrånvaro men fann också att astma verkade vara vanligare bland barn i stan. Berodde det på den dåliga luften? En vårmorgon 1990 ringde Lena på nytt. ”Har du läst ST? Det är en grupp polacker på besök från en stad med mycket luftföroreningar. De kanske vill delta i en allergistudie?”. Sagt och gjort, senare på kvällen fick vi träffa polackerna hemma hos Jan Norin, miljöpartist och fårfarmare i Bergsåker. Det blev inledningen till ett stort äventyr och ett halvår senare kunde Lena, Lasse och jag göra en första resa ned till den polska staden Konin.

Jag uppskattade Lena för hennes förnuft, klokhet och rättframhet. Hon reagerade på orättvisor och som skolläkare hade hon ett särskilt hjärta för barn som hade det kämpigt i livet. För min del ledde allergistudierna fram till en avhandling. Lena hade inga akademiska ambitioner. Hon arbetade hellre med människor än med papper. Hon tänkte kanske på sin faster, Anna-Lisa Kälvesten, som arbetade med Skå-Gustav. Anna-Lisas arbete inom barnpsykiatrin var banbrytande men få känner till att hennes intervjuer med 222 stockholmspojkar var grunden för Skå-Gustavs avhandling.

Jag hör numera allt sämre. Beror det på att också jag föll till föga och köpte en sådan där freestyle något halvår efter intervjun i ST på 80-talet? Men med eller utan hörapparat så hör jag fortfarande och väldigt tydligt Lenas lite hesa röst i mitt huvud. Den rösten kommer att finnas kvar. Den värmer. Tack, Lena!

Lennart Bråbäck, barnläkare

Annons