Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Esprit moderne

Litteraturrecension
Erik Näslund: Rolf de Maré - konstsamlare, balettledare, museiskapare
Bokförlaget Langenskiöld

Annons

Rolf de Marés namn möter man ofta i den rika litteraturen kring konsten i 1920-talets Paris. Hans skapelse Svenska Baletten, som bara existerade i fem hektiska år mellan 1920 och 1925 med Théâtre de Champs-Elysées som hemort, lockade till sig en rad konstnärer från både Frankrike och Sverige, som redan var kända eller på väg att bli det.

Jean Börlin, balettens ledare, ville söka tolka djupet i människosjälen, ofta med åsidosättande av ett rent yttre händelseförlopp. Det resulterade i en scenkonst som ofta var starkt symbolisk och expressionistisk, skriver Erik Näslund. Det var för att ge Jean en plattform som koreograf som Rolf startade sitt balettföretag.

Tillsammans lyckades de skapa något mer än balett i den gamla stilen - de lät de medverkande berätta en historia om det verkliga livet genom dans och mim, som skådespelare gör i ett drama i ord, gester och scenisk aktion. Alla ingredienser skulle samverka och ge samma uttrycksfullhet som talad teater.

En av de mest bejublade balettföreställningarna var Midsommarvaka (Nuit de Saint Jean) visuellt gestaltad av Rolf de Marés vän Nils Dardel på hans charmfulla naivistiska sätt och med musik av Hugo Alfvén. Den kom med sin nordiska ljusa ton, sin blondhet, friskhet och färgglada svenska folkliga danser att slå an på den franska publiken. Den blev ett att de allra populäraste numren i ensemblens repertoar under de fem följande åren som den svenska baletten i Paris existerade.

Där uppfördes också "De fåvitska jungfrurna" där Nils Dardel tog fram dekoren och kostymerna och Kurt Atterberg svarade för musiken. Också där fick Svenska Baletten publiken på sin sida. Men det var med Dårhuset (Maison de fous) och El Greco som baletten lämnade den breda vägen och sökte sig mot en ny sorts dans. Dårhuset hade sin grund i vänskapen mellan konstnären Nils Dardel och författaren Pär Lagerkvist, som delade hänförelsen för modernismen.

Under 1920- och 30-talen blev svensken Rolf de Maré en omtalad personlighet inom kulturlivet som teaterchef, museiskapare, konstkännare och ambassadör för dansen och både svensk och fransk kultur. Precis som Anna Pavlova hade väckt intresse för balett hos många unga människor under sina många turnéer världen runt, kom Svenska Baletten att tända en liknande eld genom den nyskapande stil som kallades modern dans.

När Rolf de Maré gick bort den 28 april 1964 blev Dansmuseet i Stockholm hans universalarvinge. Han använde sin personliga förmögenhet för att främja danskulturen i både Sverige och utlandet, som ingen annan gjort vare sig före eller efter honom.

Läs om fler böcker: Boken som förändrar ditt liv

Underbart budskap i bildformat