Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ett troll med ljuset i sitt inre

Konsertrecension
Kulturfestivalen: Trollet och solstrålen
Musik: Malin Hülphers
Text: Hjalmar Bergman
Rolf Christiansson, sång och berättande, Sareidah Hildebrand, flöjt, Lisa Rydberg, violin, Jan Levander, mandola och tubax
Tonhallens foajé

Annons

Kulturfestivalens helg brukar till större delen ägnas barn och ungdomar.

I går framträdde dels ungdomar själva via länsungdomsensemblerna Lust, Slusk och Mittfolk, dels serverades en musiksaga för de ännu yngre. Hjalmar Bergmans saga "Det egendomliga trollet och solstrålen" finns bland annat att läsa i den ursvenska bokserien "Bland tomtar och troll" av årgång 1926. Till den har vår länskompositör Malin Hülphers skrivit musik.

Här möter vi ett troll som inte är som andra. Som barn blir han utsatt för en fara som ska komma att förändra hans liv. Troll tål som bekant inte sol; den kan förstena dem. Men på grund av ett hål i taket till barnkammaren får han besök av en vilsegången solstråle. Den kan han sedan aldrig glömma. Ljuset har tagit plats i hans hjärta och som vuxen lägger han alla sina rikedomar för att få vägledning i var han hittar en solstråle.

Malin Hülphers vet hur man skriver musik för barn utan att kompromissa bort den nutida konstmusiken; ändå blir den lättlyssnad, självklar och medryckande. Här använder hon bland annat på ett livfullt danstema åt folktonshållet, och inte minst visar hon fram mängder med exempel på hur musik beskriver känslor. När trollet blir jagat, när han leker, när han är ledsen och glad - här presenteras många av de musikaliska signaler som hela den västerländska konstmusiken bygger på, motsvarigheten till teaterns ord och gester, som man genom sagan tillägnar sig naturligt och som slår en bro mot framtida lyssnande. Ljudeffekterna är ofta humoristiska, inte minst när Jan Levander gestaltar trollfars mullrande med sin tubax, en saxofon i tubaläge.

Sagan är ordrik, som äldre sagor brukar vara jämfört med vår tids, men ensemblen väjer inte för ett något ålderdomligt anslag ibland. Berättaren Rolf Christiansson har en rik mimik och spelar upp hela skådespeleriregistret; ibland blir det till och med fina små scener av mim till musik, som sätter färg på trollets karaktär. Också hans gestaltning av trollfar är jätterolig.

Med våra mått mätt är väl sagan bara en av många som vill uppmuntra en annorlunda person ska följa sitt hjärtas röst, men man får inte glömma att i den tid när den skrevs var detta inte alls lika politiskt korrekt som i dag. Som alla riktiga sagor slutar den lyckligt, med att trollet hittar en plats och ett sällskap där han får vara sig själv. Och inte blev han till sten, fast rädslan för solen är inrotat i trollen sedan generationer.

Kanske är det bara den som tidigt upplevt ljuset i sitt inre som vågar gå emot de invanda fördomarna och prova själv.

Läs mer från kulturfestivalen:

Invigning med mångskiftande romantik

En vecka med musik