Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ett under att inte fler sjuksköterskor säger upp sig

Nyligen kunde ST visa att kostnaderna för ambulerande sjuksköterskor skjutit i höjden – mellan 2010 och 2015 ökade kostnaderna med hissnande 3788 procent.

Annons

Förvisso från en relativt låg nivå, 800 000 kronor 2010 till 31,1 miljoner kronor 2015.

Läs mer: Kostnader för hyrsjuksköterskor exploderar i vården – ökning med 3 788 procent på fem år.

Det är ingen slump att kostnaderna ökar i snabb takt, det är snarare en logisk följd av en lång rad beslut från landstingets sida.

Grundproblemet är att landstinget är en undermålig arbetsgivare som har svårt att behålla sin personal. Förvisso är alla medvetna om att landstingets ekonomi är dålig och att det försvårar stora löneökningar till breda grupper av anställda. Men de sjuksköterskor som säger upp sig – eller som aldrig ens överväger att ta anställning i vårt landsting – gör det inte bara för den låga lönen skull, även om det förstås inte hjälper att ha landets lägsta löner för sjuksköterskor. Arbetsvillkoren i övrigt är inte heller bra. Möjligheterna att påverka sin egen arbetssituation är liten och arbetsbelastningen är hög (och blir ännu högre ju fler anställda som säger upp sig).

När det dessutom är hur lätt som helst för en sjuksköterska att få arbete på ett bemanningsbolag och därmed få upp sin lön avsevärt så är det lätt att förstå att många väljer att ta det steget.

Om vi tar exemplet med de anestesisköterskor som i fjol sa upp sig från Sundsvalls sjukhus så krävde de en löneökning på 1000 kronor i månaden. Sett till den utbildning de har – en påbyggnad efter sjuksköterskeexamen - är det inte ett orimligt krav. I stället tappade nu landstinget ovärderlig kompetens som man sedan är tvungen att hyra in till en högre kostnad.

Läs mer: Landstinget är tyvärr ingen bra arbetsgivare.

Visst är det så att löneökningar till en grupp kan leda till krav på kompensation från andra grupper. Det skulle kunna leda till en upptrissning av lönerna generellt i landstinget, vilket inte vore önskvärt givet landstingets ekonomiska läge. Samtidigt så visar sig nu effekterna av att landstinget vägrar att gå sjuksköterskorna till mötes trots att de bevisligen har de lägsta snittlönerna i landet.

Oförmågan för landstinget att ta itu med de strukturella problem som finns leder till att man inte har råd att göra satsningar av den typ som på längre sikt kan visa sig vara en ren vinst ur ekonomiskt hänseende.