Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett vansinnigt starkt nerladdningsår

Annons

Att man inte längre behöver köpa musik som fysiska skivor i fysiska butiker råder det knappast någon tveksamhet om. Itunes är mer lättillgängligt än vilken skivbutik som helst och att digital distribution mer och mer börjar bli självklart för olika former av underhållning. Så även inom spelen.

Fortfarande är det dock svårt att köpa nya, enorma och konsolsäljande titlar över nätet. Det finns undantag, som Valves produkter till exempel, men i regel är det fortfarande standard att man köper sitt GTA IV, Halo eller Super Mario Galaxy över disk.

Vad som i stället blomstrat är de mindre spelen. De kluriga, charmiga och oftast helt fantastiska nerladdningsbara titlarna. De som kostar runt en hundring, men i vissa fall vida överglänser sina förlagor. När årets bästa spel nu ska börja sammanfattas (och tro mig, det är lika svårt som alltid) är ovanligt många småtitlar med och fajtas.

Men det är kanske fel att kalla det småtitlar. Vissa titlar är nämligen större än störst.

Titta bara på remaken av Bionic commando som blev en stor succé både hos kritiker och fans när den släpptes. Eller ta bara grafikuppdateringen av Street fighter II som kom online i veckan. En titel som gissningsvis måste ha sålts som smör. Ett ytterligare exempel är Mega Man 9 och det kommer förmodligen att bli ännu mer små, stora släpp över onlinetjänsterna nästa år. Men det finns andra saker att upptäcka också.

Onlinescenen har länge haft stark prägling av små, indieutvecklade titlar som skulle försummas i spelbutikerna, men får chans att glänsa online. Vackra, nyskapande och helt fantastiska Braid är ett sådant exempel. Inte fullt lika vackra, men roligare och mer hysteriskt var The last guy på Playstation 3 som tar zombiekatastrofer till en ny nivå.

Senaste onlinetillskottet A kingdom of keflings har snabbt blivit en personlig favorit som det gått lite för mycket tid till. Andra favoriter som bortprioriterat nattsömnen är Geometry wars 2 och Uno (!), en onlineversion av kortspelet där jag kan spela online hur många timmar som helst utan att tröttna.

Man kan fundera på varför de små spelen blir så framgångsrika. Gör så mycket intryck och blir så omtalade. Mycket handlar om lättillänglighet. Inte bara att det går snabbt att köpa och få hem spelen, det tar oftast bara någon minut innan man är inne i allvaret på en gång.

Glöm långsamma introduktionsbanor och filmsekvenser i timmar, här är det snabbare puckar. På ett sådant sätt påminner onlinespelen mer om den gamla skolans tv-spel och det känns inte som en tillfällighet att termen nyretro flitigt används kring titlar från Xbox live arcade eller Playstation network.

Och när vädret har vaknat på fel sida med slask och helveteshalka som följd är det faktiskt rätt skönt att kunna få hem ett nytt spel med bara några knapptryckningar.